Idioter är vi allihopa

Nedanstående strip fångar mycket väl vårt förhållande till världen.

• Vi misslyckas att skydda bina.
• Vi parkerar på räddningstjänstens räddningsvägar så folk dör i onödan.
• Facebook blockar klimatvetenskapare från att skriva om klimatet men tillåter förnekare.
• Vi fortsätter att diskutera om global uppvärmning finns och är ett problem medan våra boreala skogar brinner.
• Men vi kan, ibland, göra bra saker också.

Läs gärna dessa blogginlägg:

• https://cluborlov.blogspot.com/2008/02/five-stages-of-collapse.html
• https://cluborlov.blogspot.com/2013/10/the-sixth-stage-of-collapse.html

Read Full Post »

Kübler-Ross, steg 1 – Förnekelse

Funderar lite över min resa genom Kübler-Ross-modellens faser avseende hur vi förstör våra livsförutsättningar.

Kübler-Ross-modellen säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans (de flesta verkar hoppa fram och tillbaka mellan de första stegen och ibland befinna sig på flera nivåer samtidigt).

Förnekelse, när man påstår att det inte är som det är. När man trots starka tecken och entydiga forskningsresultat som visar att något är på väg att hända eller har hänt inte accepterar det. För att man inte orkar med det mentalt, för att man har en uppfattning att man vet bättre hur det egentligen är eller kanske för att acceptansen skulle kräva stora omställningar i livet och ett ifrågasättande av sig själv och de val man gjort och gör.

Att ändra sig, att förstå att man tänkt och valt fel, att acceptera att idéer och tankemönster som är en del av den egna personligheten inte är korrekta kräver att man skärskådar vem man är, sina motiv och varför man blivit den. En parallell kan vara religion. Är man en starkt religiös person kan man svårligen acceptera att religionen är fel eftersom religionen är en del av den egna personligheten. Att överge sin religiösa tro blir ett ingrepp i den egna personligheten, en förändring av en själv och kanske ett ifrågasättande av hela sitt liv. Det är en jobbig resa, rent av svår.

Det är lätt att hitta information som stöder den egna världsbilden, tittar man inte för hårt är informationen ofta trovärdig. Får man kontakt med människor som delar den egna bilden, förstärker den, kan man med alternativa fakta och likatänkande vägra acceptera det forskning och mätningar visar.

”Klimatet har ändrats förr”, ”Det är guds ord” eller ”Vaccination orsakar autism” är några exempel. Jag vet inte om jag är fri från förnekelser, jag tror det men det ligger förstås i sakens natur att förnekaren inte är medveten om sitt förnekande – åtminstone på några plan.

När det gäller våra ivriga ansträngningar att deterraforma jorden eller i alla fall göra den olämplig för människor har jag inte befunnit mig i förnekelsestadiet. Tanken kom först till mig genom science fiction-böcker, Greenpeace och kärnkraftdebatten – det var liksom aldrig frågan om att vi inte höll på att förstöra den natur vi är vana vid, bara hur mycket och hur snabbt. Med åren har fler rapporter om tillståndet kommit till min kännedom och bara förstärkt den bild jag redan hade.

En del av det jag lägger upp på bloggen är rapporter eller annat jag tycker borde hjälpa den som är i förnekelsefasen att komma igenom den, men det blir mindre sånt – tror jag. De som fortfarande inte förstår att vi människor ändrar klimatet på ett sätt som är farligt för vår art – trots all lättillgänglig information – kan antagligen inte heller jag nå fram till.

Från XKCD

 

Här är en kort video om hur Kina förväntas påverkas av klimatförändringarna. Med tanke på hur många kineserna är och att de är så ekonomiskt starka tror jag det är något man ska förhålla sig till.

Här hittar du alla steg

Read Full Post »

Kübler-Ross, steg 0 – Chock

Funderar lite över min resa genom Kübler-Ross-modellens faser avseende hur vi förstör våra livsförutsättningar.

Kübler-Ross-modellen säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans (de flesta verkar hoppa fram och tillbaka mellan de första stegen och ibland befinna sig på flera nivåer samtidigt).

Ibland lägger man till en fas innan de ovan nämnda, fas 0 eller chock.

Jag började nog där, nån gång på 80-talet, när jag förstod hur långlivat avfall från kärnkraftreaktorer är och hur man tänkte sig att ”lösa” det problemet. Ner med det i backen bara, som gamla tiders kökkenmöddingar och de nyare avfallshögar med gamla flaskor och burkar som varje sommarstugeägare som tagit över ett gammalt torp känner till. Bara det att här snackar vi starkt toxiska och radioaktiva ämnen som har halveringstider på 24.000 år, så att efter 100.000 år finns det fortfarande, med stora marginaler, tillräckligt kvar för att förinta mänskligheten – om det sprids effektivt.

När det gäller miljöförstöring och klimatförändringar har jag nog aldrig upplevt någon chock. Förvåning, sorg och oro – javisst men inget ögonblick då jag plötsligt fått något nytt, skrämmande och oväntat klart för mig.

Här hittar du alla steg

Read Full Post »

Klimatmodellerna funkar och blir bättre

Climate models published since 1973 have generally been quite skillful in projecting future warming. While some were too low and some too high, they all show outcomes reasonably close to what has actually occurred, especially when discrepancies between predicted and actual CO2 concentrations and other climate forcings are taken into account.

Förresten så är det rekordvarmaste vintern i Arktis.

Read Full Post »

Fredagskul?

Det händer att jag hamnar på videos som den ovan. Jag kör ibland traktor själv och kan imponeras av hur hårt man kan köra fast och vilka maskiner vi förfogar över för att ta oss loss. Imponerande!

Samtidigt känner jag ibland en slags sorg över det som utspelar sig. Jag tänker på jorderosion, mikroorganismer och utmattade jordar som gödslats, bearbetats och växtskyddats sönder. På något sätt är videor som den ovan en påminnelse om att vi våldar jorden att producera det vi vill, som vi vill, där vi vill – utan hänsyn till vad som är lämpligt för platsen.

Det går inte att bli primitivist och vi måste ha mat men jag önskar att vi kunde sänka kraven och försöka jobba med naturen lite mer istället för att tanklöst betvinga den. Kraven från oss på ekosystemet att uppfylla våra behov och önskningar utan att se till dess behov är orimligt. Ekosystemet lever på sina villkor och vi är en del av det. När vi tvingar det i en viss riktning som inte stämmer med dess egen bryter vi ned det. I förlängningen bryter vi ned förutsättningarna för vår egen existens, åtminstone i den form den nu är.

”Rädda jorden!” hörs ibland. Jorden behöver inte räddas, den klarar sig, den och något ekosystem kommer att finnas långt efter den sista människan. Istället skulle man behöva ropa ”Rädda det ekosystem vi behöver!” – för vår egen skull. Men det är förstås lite för besvärligt, både att säga och att göra.

Read Full Post »

Fågelpopulationen på franska landsbygden kraschar

En intressant om artikel om fåglar på den franska landsbygden. Antalet fåglar har minskat med en tredjedel under de senaste 15 åren. Det är nog ingen överdrift att säga att populationen franska fåglar genomgår en krasch.

Google translate gör artikeln någorlunda begriplig för den som inte kan läsa franska.

Read Full Post »

Plast – värre än vi trodde

Sexton gånger mer plast i havet än tidigare beräknat. 😦 Den bryts sönder till småsmåbitar, så kallade mikroplaster, som sen äts av fiskar, fåglar, däggdjur, plankton och annat. Sen ska vi äta de av dem som finns kvar och dricka vatten med plast i. Är det nyttigt för oss tro, är vi så olika djuren?

Vi utmanar verkligen ekosystemen…

Detta är precis varför vi bland annat behöver avliva myten om den miljövänliga plastpåsen.

 

Read Full Post »