Det händer att jag hamnar på videos som den ovan. Jag kör ibland traktor själv och kan imponeras av hur hårt man kan köra fast och vilka maskiner vi förfogar över för att ta oss loss. Imponerande!
Samtidigt känner jag ibland en slags sorg över det som utspelar sig. Jag tänker på jorderosion, mikroorganismer och utmattade jordar som gödslats, bearbetats och växtskyddats sönder. På något sätt är videor som den ovan en påminnelse om att vi våldar jorden att producera det vi vill, som vi vill, där vi vill – utan hänsyn till vad som är lämpligt för platsen.
Det går inte att bli primitivist och vi måste ha mat men jag önskar att vi kunde sänka kraven och försöka jobba med naturen lite mer istället för att tanklöst betvinga den. Kraven från oss på ekosystemet att uppfylla våra behov och önskningar utan att se till dess behov är orimligt. Ekosystemet lever på sina villkor och vi är en del av det. När vi tvingar det i en viss riktning som inte stämmer med dess egen bryter vi ned det. I förlängningen bryter vi ned förutsättningarna för vår egen existens, åtminstone i den form den nu är.
”Rädda jorden!” hörs ibland. Jorden behöver inte räddas, den klarar sig, den och något ekosystem kommer att finnas långt efter den sista människan. Istället skulle man behöva ropa ”Rädda det ekosystem vi behöver!” – för vår egen skull. Men det är förstås lite för besvärligt, både att säga och att göra.
Lämna en kommentar