Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Läskiga familjen

Tänk er en familj där pappan tvingar fru och barn att uppföra sig på något speciellt sätt. Tänk er att pappan får övriga familjemedlemmar att skvallra på varandra om någon inte följer pappans uppföranderegler. Familjen tiger och lider.

En dag händer något så pappan försvagas och inte längre kan genomdriva sina krav. Barnen flyttar hemifrån, får se mer av världen och inser att det är bättre att leva utanför den dysfunktionella familjen. De börjar nya liv. Även mamman tar sig från familjen, skadad som hon är av den långvariga misshandeln kan hon inte leva i ett normalt förhållande utan hamnar i nya dysfunktionella förhållanden.

Efter en tids svaghet blir pappan åter sitt vanliga jag. Han letar upp sin fru och sina barn. Med hot, utpressning och, om inte annat hjälper, våld försöker han tvinga hem sina familjemedlemmar och ta makten över dem igen.

Vi som lever utanför familjen är maktlösa ty våldet och den psykiska misshandeln sker diskret, sett utifrån. När något märks utåt lyckas pappan lura i de flesta i omgivningen att det är barnen som har problem, att han försöker hjälpa dem och att det visserligen blivit upprört ibland men att det främst varit barnen som bråkat och att han bara lugnat situationen, om än handgripligen någon gång.

I det läget knallar pappan över till din familj och vill att ni ska vara vänner, som förr – ur hans perspektiv. Pappan menar att du som barn i din familj kan komma och äta middag tillsammans med dem och påminner om förr i tiden när du ibland umgicks med hans barn, medan du mest försökte hålla dig undan. Skulle du finna hans inbjudan lockande?

Apropos att Putinland tycker vi har svårt att hitta beröringspunkter och svartmålar.

Annonser

Rikspolischef Dan Eliasson gav ett externt företag åtkomst till polisens personal- och lönesystem utan godkänd kryptering – vilket strider mot säkerhetsskyddsförordningen. Nu har åklagare fattat beslut om att inte inleda någon förundersökning om tjänstefel.

Är det brottsligt att bryta mot säkerhetsskyddsförordningen? Vet vi att ingen person lidit skada? När höga tjänstemän som tillsatts på politiska grunder slipper straff trots att de brutit mot regler de är satta att följa tror jag att respekten för vårt politiska system förändras.

Slipper jag böter när jag begår ett offerlöst brott som att ha för mycket last på bilsläpet om jag råkar bli kontrollerad på lilla vägen vid sommarstugan? Kör jag med 500 kg överlast på en ödslig väg mellan stugan och sjön i Västernorrland och blir stoppad av polisen slipper jag nog inte undan genom att hävda att ingen skadats av detta.

Jag är inte jurist och jag förstår att det finna skäl att inte åtala om juridisk grund saknas. Likväl blir jag bedrövad av att höga tjänstemän kan bryta så flagrant mot lagar och regler utan att drabbas av straff eller behöva ta ansvar för sina handlingar på annat sätt.  I min enfald trodde jag att det var tjänstefel, det borde det vara och är det inte det bör vi införa någon slags generell klausul likt trafikförordningens första paragraf i andra kapitlet för att få bort dem som medvetet skadar eller uppenbart riskerar att skada organisationen de arbetar för eller andra som är beroende av den.

Det funkar liksom inte att ha en chef som medvetet och allvarligt bryter mot reglerna för sitt uppdrag och låta denne sitta kvar på sin post utan konsekvenser.

Abort

Nuvarande lagstiftning:

Den nuvarande lagstiftningen är 1974 års abortlag.[1] Enligt den lagen kan man göra abort fram till slutet på den artonde veckan av graviditeten, och av vilken anledning som helst. Efter den artonde till den tjugoandra veckan krävs tillåtelse från Socialstyrelsen som ofta ges på grund av att fostret eller modern lider av svåra sjukdomstillstånd.

Debattinlägg från företrädare för KD:

Det får inte finnas någon som helst risk att aborter förekommer samtidigt som ett foster kan överleva utanför livmodern och därför behövs säkerhetsmarginaler. Om detta inte sker anser vi att lagstiftningen ska ses över i syfte att upprätthålla det som är lagens mening.

Jag menar att debattörerna tänker fel.

Sjukvårdens förmågan att rädda för tidigt födda barn förbättras ständigt. Gränsen för hur tidigt vi kan rädda ett foster skjuts långsamt mot färre och färre veckor. Det är rimligt att anta att vi någon gång i framtiden kommer att kunna rädda foster redan i artonde veckan, längre fram i tiden redan i tionde veckan.

Får medicintekniken fortsätta att utvecklas är det inte orimligt att anta att vi så småningom kommer att kunna genomföra en provrörsbefruktning och låta fostret utvecklas helt utan inblandning av en mänsklig livmoder. Ska vi i det läget totalförbjuda aborter? Det blir konsekvensen av att följa debattörernas åsikt att gränsen för abort ska bestämmas av vad som är tekniskt möjligt att rädda.

Gränsen för när ett foster senast får aborteras får inte bero av vår tekniska förmåga, gränsen måste istället bestämmas av ett etiskt resonemang som bygger på fostrets förmåga att överleva, förmåga att uppleva vad som händer och vår syn på liv och död. Det är inte beroende av teknik, det är beroende av vår kunskap om medvetandet och hur vi förhåller oss till livet ur ett filosofiskt perspektiv.

Jag avvisar debattörernas argumentation och efterlyser en debatt om hur långt gånget ett foster kan vara vid abort baserat på filosofiska och etiska resonemang om mänsklighet, livet och döden.

Fire seasons in general have grown longer and more destructive in recent decades, something scientists attribute in part to increased dryness caused by warming temperatures. It is less clear, however, whether the season for this kind of wind-driven fire in California has lengthened.

Skaffade mig en Netatmo väderstation för en tid sedan. Fantastisk pryl som låter mig veta att temperaturen inne inte sjunker för lågt när jag är hemifrån, vilket jag är ibland i perioder. Börjar temperaturen krypa ned under 16-17 grader eller om inomhusljudnivån stiger över 40 dB när jag inte är hemma vet jag att något är fel och kan ringa in hjälp om jag inte är på väg hem. Dessutom får jag bra mätningar på utetemperaturen så jag kan följa när frosten kommer och även hur mycket det regnat, så jag vet om jag behöver vattna i landet, eftersom jag skaffat en regnmätare också.

Fantastisk pryl!

Dock, på senare tid har utomhusgivaren för temperatur börjat äta batterier. När grejerna var nya räckte batterierna i över två månader. Numer räcker de i drygt två veckor och jag har inte ändrat något och provat med olika batterimärken.

När jag googlar problemet upptäcker jag att det är vanligt förekommande. Om du köper en Netatmo råder jag dig därför att spara kvittot så du kan få en ny utedel. Det är inte alla som drabbas av detta så man får väl returnera några ggr tills man får en som funkar.

Nä, det är inte farligt för oss människor att äta honungen. Däremot är det skrämmande att det finns neonikotinoider i honung från nästan hela världen, även riktigt isolerade ställen. Varför? Jo, för att det visar att bina inte har någonstans att komma undan dem och eftersom bin skadas av neonikotinoider kan vi vänta oss globala problem för bina.

Då blir vi utan honung.

Vilket är det minsta av våra problem om bina fortsätter att dö bort.

Mer om neonikotinoider:

Ett vildsvin vars kött hade en strålningshalt tio gånger över Livsmedelsverkets gränsvärde har skjutits i norra Uppland, rapporterar SVT Nyheter. Strålningshalten i köttet uppmättes till 16 000 Becquerel per kilo (Bq/kg), att jämföra med gränsvärdet 1 500 Bq/kg. Pål Andersson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten, säger till SVT:s Mitt i naturen att man kan räkna med att strålningshalten i vildsvin kommer att öka. Detta i takt med att stammen sprider sig norrut in i områden som drabbades av radioaktivt nedfall efter Tjernobylkatastrofen 1986. Vildsvinen bökar i jorden och kommer därför åt strålning som ligger begravd i marken.

När Tjernobyl small 1986 spreds Cesium-137 väster och nordväst ut från reaktorn. Delar av det föll över Sverige och nu, en halveringstid – drygt 30 år –  efter katastrofen, sprider sig vildsvin norrut genom Uppland in i nedfallsbältena. Vildsvinen bökar i marken och kommer ned i de skikt där Cesiumet ligger kvar, äter sånt som växer där och blir 10 gånger mer radioaktiva än vad som är acceptabelt. De som glatt sig åt minskande halter av Cesium i fisk, bär, svamp och älg får nu åter rata delar av det naturens skafferi kan erbjuda.

Det är länge sedan Tjernobyl, känns det som. Cesium-137 är inte heller en särskilt långlivad isotop jämfört med Plutonium, med halveringstid på drygt 24.000 år, som också finns i bränsleavfallet från kärnkraftverk. Men nu var det Cesium det handlade om…

Ovan kan du se hur nedfallet efter Tjernobyl fördelade sig över Sverige. I de områden som fått ”mycket” nedfall, åtminstone alla med inslag av orange eller rött, ska man antagligen vara försiktig med vildsvin. Här är en länskarta som gör det lättare att översätta var gränserna för nedfallet går.

Det där med kärnkraft är bra när det fungerar men i mitt tycke fungerar det inte tillräckligt ofta. Tills vi får igång någon bättre typ av reaktor som inte kan skena och inte lämnar så mycket farligheter efter sig önskar jag att vi minskar vår energianvändning istället.

Förresten är det inte bara vildsvin man ska vara försiktig med. Gävle kommun har gått ut med särskilda instruktioner till de som eldar med ved angående hur askan efter eldningen ska tas omhand. Det är inte bara att hälla ut den på trädgårdslandet, den ska istället lämnas till bemannad avfallsanläggning eller läggas bland brännbart hushållsavfall eftersom Cesium tas upp av träden och anrikas i askan när man eldar ved.

Backar jag ut lite och tittar på den stora bilden av kollapsen är det bara ännu en spik i kistan att effekter av gamla olyckor gör delar av vår mat oätbar. Vi kommer att se mer sånt framöver.

Urvaken

Prepping för alla!

Familjeprepping i Norden

Vägen fram till fullständig självförsörjning i flerårigt krisläge för en familj på 6 personer i södra Sverige. Pust och hurra!

Our Finite World

Exploring how oil limits affect the economy

Förberedd

Det du önskar att du hade läst innan det händer. En blogg om vardagstrygghet och krisberedskap i ett allt mer sårbart samhälle