Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2016

Jorden har inte varit så varm som nu på 120.000 år.

Neonikotinoider igen. Vildbin i England dör av neonikotinoider, samhällen utrotas.

Människor ändrar sig lika lite som leopardens fläckar går ur.

F.ö. har jag bättrat på mitt lilla hemmaapotek med några tourniqueter. Tänkte ha i bilen, i sågbyxorna, hemma och i min hotellväska. Hotellväskan ja. Det är en liten väska med viktiga bra att ha-saker. Diverse enklare sjukvårdsmatriel, lite vatten, lite druvsocker, lite allergimediciner, ett ombyte underställ, några värmeljus, en kompass, lite pengar, en ficklampa, en liten fällkniv, lite sysaker, en liten nessecär med tvål, tandkräm etc.

Kort sagt, tar jag min hotellväska och går ut genom dörren klarar jag mig ett dygn så länge jag har tak över huvudet och hyfsat varmt och kan dessutom hantera en del oförutsedda händelser.

Read Full Post »

Det där med att frihandel är så förträffligt och ska göra världen bättre för oss alla stämmer kanske inte, som en del redan antagit. Nu börjar dock IMF tycka att det är lite tråkigt och ska försöka motverka den bilden. Öööhhhh….

Och följetongen ”världen blir varmare” går vidare, här med intressanta kartor över ovanliga temperaturavvikelser.

De oljekällor och den kolbrytning som är igång, nu, innehåller mer kol än vad som behövs för att hamna över 2C global uppvärmning. Utan att hitta några nya eller sätta några nya av de redan hittade fyndigheterna i drift har vi alltså tillräckligt med fossilt bränsle under utvinning, på väg upp, för att med marginal passera 33% risk att gå över 2C:  Nån som tror att vi kommer att låta bli att utvinna än mer än vi redan påbörjat, att vi kommer sluta leta oljefält och kolförande lager, att vi kommer att avstå att exploatera dem? Nån som på allvar tror att vi kommer att klara tvågradersmålet? Och sen då…?

Read Full Post »

En person påpekade för mig att det finns risker med att ha ett mellanlägg mellan vedklyvens tryckplatta och den ved man klyver. Förutom den uppenbara risken att man lyckas få handen emellan träbitarna eller veden och kniven menade han att det fanns en risk att veden sprätter iväg. Jag var helt oförstående. Tills idag.

Klyven är byggd runt en fyrkantbalk och när man, som jag gjort idag, kör riktigt vresig björk eller torra björkklabbar som klyven med möda tar sig igenom, fjädrar balken som visas starkt överdrivet i bilden nedan.

KlyvFjädrar

När det sker kan vedbitarna plötsligt och med kraft resa sig i mitten, balken fjädrar tillbaka och veden skjuts upp i luften. Det sker utan förvarning och med tillräcklig kraft för att jag verkligen inte vill komma i vägen. En annan lustig effekt av den fjädrande balken är att det smäller rätt hårt ibland när kniven först inte kommer igenom ändträt på biten man klyver och plötsligt spräcker träet. Detta förklarar också varför man inte vill ha en längre kniv – i så fall blir böjkrafterna på balken ännu större.

Likväl vill jag ha en mellanbit för att få kniven att gå nästan helt igenom träet jag klyver. Med tanke på ovanstående gäller det att ha en lagom stor bit, som inte når ända fram till kniven, och som är rund och fin samt har parallella ändytor. Och att hålla näsan väck från området runt klyven!

Den klyv jag jobbat med vid min stuga är betydligt större och klumpigare och konstruktionen är enormt överdimensionerad. Den är totalt stum så där blir fenomenet ovan aldrig aktuellt och därför förstod jag inte alls vad den som berättade detta för mig menade. (Tack för påpekandet!)

 

 

Read Full Post »

Vedklyv

Äntligen har jag köpt mig en vedklyv. Självklart bör man klyva sin ved med yxa men ibland orkar jag inte, speciellt när det är lite mer som ska klyvas och en del av veden är vresig. Hursom har jag funderat på vedklyv ett tag och kollat runt på nätet och pratat med bekanta.

När jag började söka på allvar hade jag för mig att jag skulle ha en som hade en presskraft på minst sju ton. Av nån anledning har jag fått för mig att det är ett minimum för att klara vresved samt att alla klyvar med mindre än sju ton är leksaker.

Efter en tids letande och frågande insåg jag att det nog ligger något i det att en sjutonsklyv är mer ”seriös” än de som har mindre klyvkraft, men, det är några andra aspekter man behöver ta hänsyn till vid köp av klyv. Det ena är förstås priset och det andra, som jag tycker är rätt viktigt, är om klyven använder enfas el eller trefas el.

Jag vill förstås ha så billigt – och bra – som möjligt och jag vill dessutom gärna ha en enfasklyv. Mitt elverk är enfas och min solcellsanläggning är enfas, men för effektsvag för att driva klyven, så jag vill ha en enfasklyv även om det är vansinne att bränna bensin för att göra el för att klyva ved. Med en enfasklyv har jag dock möjligheten, om jag vill, det har jag inte med en trefasklyv.

Efter att ha begrundat alla parametrar och tittat i plånboken kom jag fram till att en Cocraft från Clas Ohlson antagligen skulle bli bra. Så det blev en sån för 2.000 kr.

Den har en del egenheter som man ska vara medveten om, läs recensionerna hos Clas Ohlson så får ni dem. I korthet är den största nackdelen att tryckplattan stannar för långt från kniven. Det fixar man dock genom att göra ett mellanlägg av en kort timmerbit, se nedan.

Klyv_1

Kniven är dessutom ganska kort vilket gör att man inte kan klyva först på ena ledden, sedan vrida biten 90 grader och klyva på andra ledden. Man blir istället tvungen att klyva genom mitten en gång sedan ta ena halvan och klyva den, därefter andra halvan och klyva den.

Framåtrörelsen är ganska långsam men den är förvånansvärt stark för sina fem ton. Jag har visserligen inte kluvit någon vresvuxen björkklyka av dimension än men rejäla granbitar med rejäla kvistar / grenar tar den sig igenom utan större åthävor.

Klyv_2

Hos Clas Ohlson får klyven en del kritik för att returstoppet, som gör att man kan hindra klyven från att gå tillbaka hela vägen – vilket sparar tid, är för racklig. Den är omkonstruerad och består nu av en ring och en skruv med ratt på så att man steglöst kan stoppa returen där man vill (se inringat närmast ovan).

Med ett mellanlägg enligt ovan och returstoppet enligt närmast ovan rätt inställt går det riktigt snabbat att klyva ved som inte vresar. Snabbare än hjälpredan hinner stapla. Vresig ved, där man måste utnyttja hela slaget och kanske klyva från båda hållen tar rejält med tid. En stor fördel är om alla bitar är lika långa så man inte behöver hålla på och mecka med att ställa om returstoppet och använda olika tjocka mellanlägg. Det ideala mellanlägget är så tjockt att det stannar en halv cm från kniven eller så.

Fick jag önska något mer så skulle det var en option till enhandsmanövrering. Jag förstå mycket väl att man av säkerhetsskäl vill ha tvåhandsmanövrering men med en så pass långsam klyv där man måste hålla på och lägga på bitar flera gånger p.g.a. kort kniv vore det smidigt att kunna hålla bitarna med en hand och köra med den andra.

Sammanfattning: En tillräckligt snabb och stark klyv som för sitt pris, 2.000 kr, överraskat mig mycket positivt. Jag har finkluvit ca en kubikmeter till bastun och skulle inte tveka att grovklyva (fyra till sex vedträn per klabbe) över 10 m3 med den. Mitt betyg: 4 av 5, mitt betyg för prisvärdhet: 5 av 5.

Har man mycket att klyva är det antagligen värt att köpa en klyv för mellan fem och tio tusen med högre klyvkraft. För dig som ska klyva upp några få stammar per år påstår jag att denna duger gott.

Read Full Post »

Familjeprepping i Norden

Vägen fram till fullständig självförsörjning i flerårigt krisläge för en familj på 6 personer i södra Sverige. Pust och hurra!

Our Finite World

Exploring how oil limits affect the economy

Förberedd

Det du önskar att du hade läst innan det händer. En blogg om vardagstrygghet och krisberedskap i ett allt mer sårbart samhälle