Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2013

Sämre tider

Har du upplevt vanmakt någon gång, känslan av att något är totalt vansinnigt fel men att det inte går att göra något åt det?

Jag upplever vanmakt när jag läser Maciej Zarembas artikel “Vad var det som dödade Herr B?”, jag kan inte ana vad Herr Bs fru upplevde. Några dagar senare läser jag om sjuksköterskorna som slår larm om att platsbristen gör det svårt för dem att sköta sitt jobb och hotar patientsäkerheten. Jag vill göra något åt detta, jag blir orolig för mina barn och för mina föräldrar som är i ålderns höst, hur ska de få hjälp och vad kan jag göra för att säkerställa att de får god vård?

Ingenting.

Dessa exempel är just bara exempel på något som vi lite till mans gnäller över:

“Tågen går inte i tid!”
“Posten delas inte ut!”
“Skolan lär inte barnen!”
“Kundtjänsten gömmer sig bakom en mur av knappval som leder till orimliga kötider!”
Etc…

Ja, du anar vad jag menar. Känslan av att samhället eroderar ner på något sätt som vi inte kan sätta fingret på. Man kan skylla det på socialismen, eller kapitalismen, vinningslystnaden, privatiseringarna eller bristande konkurrens men det fungerar inte oavsett anledning.

Vilken orsaken än är så måste man se sig om väldigt försiktigt för att inte notera hur samhällstjänsterna försämras, att folk mår och far illa (har du en aning om hur många högstadie- och gymnasieelever som har kontakt med psykvården) och att ingen egentligen verkar tro att det går att göra något åt det.

Det finns ingen ansvarig, det finns inte ens ansvar, det finns bara ett system som ingen rår på. Det är en konsekvens av många beslut under lång tid.

Betraktat som en maskin kan vi se hur underhållet missköts, hur reparationer görs på fel delar och att den kommer att haverera om inget drastiskt görs. Tror du att det kommer att göras, att “samhällsapparaten” kommer att repareras tillbaka till sin forna glans från 1970-talet? Om inte, vad göra?

Varefter samhällsfunktioner faller ifrån och möjligheten att få eller behålla ett jobb minskar måste vi nog försöka förbereda oss för att hantera det. Man får klara sig bäst man kan på egen hand.

Är förberedelser politik?

Man kan diskutera om det var bra eller dåligt men när jag växte upp på 70-talet litade vi på samhället. Det fanns massor av bra saker som eftermiddagsfika i skolan med solbullar och mjölk och en del dåliga som Vilse i pannkakan, det lämnar jag därhän och koncentrerar mig på förberedelser. Som sagt litade vi på samhället och hade – såvitt jag vet – anledning att göra det. Gick det åt pepparn fanns det poliser, ambulanser och brandkår. Gick det riktigt åt pepparn minns jag det som att försvaret kallades in för att flyga skadade eller släcka bränder med sina vertolhelikoptrar eller dra ut på landsbygden med sina bandvagnar för att rädda insnöade privatpersoner. Jag längtar inte tillbaka till 70-talet men jag saknar stabiliteten som fanns då.

Som sagt tidigare har var och en av oss ett personligt krisförberedelseansvar att se till att vi klarar en vecka utan mat, vatten och el. Samhället har kapitulerat men samtidigt inte trumpetat ut detta nya ansvar, man måste leta för att hitta det. Någonstans sitter alltså människor och fattar politiska beslut: ”Peak oil är här, energi- och bränsletillgången i framtiden är osäker. Ska vi lägga ut krisförberedelsen på medborgarna och inför troligt minskande biltrafik bygga Förbifart Stockholm istället?” – det är dålig politik.

När skolan havererar, polisen inte hinner utreda och sjukvården vanvårdar är det exempel på brustna förväntningar, saker som utlovas att fungera men inte gör det. Något annat är det när samhället ger upp och säger ”Nä, vi tänker inte ens försöka, du får sköta det själv.”.

Förbifart Stockholm och krisberedskap kanske hämtar sina pengar ur olika kassor men det är också politiska beslut. Kringfart Stockholm är budgeterat till 27 miljarder kr – oräknat finansiella kostnader (ränta). Av erfarenhet kan vi anta att det kommer att bli försenat och dubbelt så dyrt som budget, alltså troligen minst 100.000 miljoner kronor med räntan. Vi är färre än 10 miljoner svenskar så om de pengarna användes för krisberedskap skulle det ge minst 10.000 kr/person. När samhället som kan göra storinköp och har tillgång till lagerplatser m.m. handlar upp krisberedskap för 10.000 kr/person blir det mycket beredskap…

Det är intressant att fundera över personliga förberedelser som ett politiskt uttalande. Den som rejält rågar MSBs rekommendationer, ser sin husvagn som möjligt krisboende eller planerar att odla delar av sin mat själv – inte för att det är kul utan för att det känns riskabelt att låta bli – skickar ett tyst politisk budskap om misstro mot samhällets förmåga att hantera kommande problem. Det är ett uttalande om bristande tillit och jag undrar vad som händer på sikt när många medborgare vänder sig från samhället och ordnar sina egna trygghetssystem?

På en personlig plan är många som förbereder sig extra ytterst tveksamma till delar av det rådande ekonomiska systemet. Det är kanske inte så konstigt när man ser program som SVTs Lönesänkarna, tittar in på Slöserimuséet för att se hur våra skattepengar används, läser artiklar som den om Herr B. eller funderar över den ekonomiska krisen som huvudsakligen hanteras genom att skapa mer pengar.

Förutom en misstro mot samhällets förmåga att hantera kriser hyser många som tar sina förberedelser lite längre en sund skepsis till det ekonomiska systemet och många diskussioner på sådaa forum rör sig kring hur man ska bevara sin köpkraft genom en tänkt ekonomisk krasch.

Det förbereds alltså för samhällskriser av bristande tilltro till samhällets förmåga att hantera akuta problem och det förbereds för ekonomiska kriser ur misstro mot det ekonomiska systemets förmåga att bestå. Det börjar också dyka upp de som förbereder sig för samhällets sammanbrott.

Långtgående förberedelser är inte ett explicit uttalande, lika lite som bytet av bank är en ljudlig protest. Det är ett tecken på att tappad tro på vårt samhällsbygge. Jag har ingen statistik men det visas prepperprogram på TV, SvD skriver om survivalism om än med lite raljant ton än så länge och det dyker upp artiklar samt blogginlägg om förberedelser och självhushållning då och då.

Om jag var i maktposition och jag brydde mig om medborgarna så skulle jag fundera över vad som driver den utvecklingen. (Och nej – mer av samma som förut är inte en lösning.)

Sverige och världen behöver förändras, kommer att förändras. Gör vi inte förändringen kontrollerat så får vi åka med på den resa som råkar bli resultatet av vår obeslutsamhet.

Rovdriften på naturresurser och energislöseriet kan inte fortgå, den extrema ojämlikhet som råder mellan människor är omoralisk och det kommer att sluta med förskräckelse om vi inte tar tag i det.

Read Full Post »

Sopor – arvet till mänsklighetens barn…

Jag har ännu inte läst artiklarna, jag reagerar på rubrikerna. Känslan de ger har följt mig sedan gymnasietiden, då handlade det om kärnkraft, nu handlar det om klimat och resurser. Det är en konflikt som ställer ekonomiska framsteg – och allt gott de för med sig – mot det bestående. Det är en konflikt som gör mig djupt sorgsen för jag är medveten om dess drivkrafter och förstår vilken sida som kommer att förlora.

På ena sidan har vi framsteg, utveckling och välmående, på andra sidan har vi bakåtsträvande, idealism och romantiserad längtan efter ett liv svenskarna gav upp någon gång kring Lort-Lubbes resor i slutet av mellankrigstiden.

Eller, ja, det är så bilden målas upp.

Ur mitt perspektiv handlar konflikten istället om att ena sidan vill tjäna pengar på något därför att det går medan andra sidan vill låta försiktighetsprincipen styra – ytterst för att bevara mänskligheten. Stora ord, men det är min övertygelse att om vi låter lönsamhet i företag – juridiska personer utan personlig moral – styra våra handlingar så leder det fel.

Moral – handlingen – grundar sig på etik – tanken eller regelverket – och om regelverket säger ”Maximera vinsten nu” så blir handlingen därefter, säger regelverket ”Bevara ekosystemen” blir handlingarna annorlunda. Moralen som följer på ”Maximera vinsten nu” tar inte hänsyn till vad som händer om tio år, inte heller till hur människor mår annat än om det leder till sämre vinst, något CRM-systemen bevakar.

I den värld jag ser där vi hukar under peak oil, antågande resursbrister och överbefolkning är företagens vinster av underordnad betydelse. I min värld är vi nu – eller sedan några årtionden – i en situation där vi måste rädda så mycket som möjligt av råvaror och ekosystem för att underlätta för mänskligheten.

Detta är konflikten: Att ta vinster nu eller avstå för att mildra umbärandena för dem efter oss.

Att ta vinster nu och låta framtiden betala kommer att vinna så länge vi tror på ständiga framsteg och uppgång – att framtiden blir större, mer avancerad och bättre än nutiden – och det är den totalt dominerande tron. Ett för litet antal människor ändrar för långsamt sin tro varefter vädret i världen blir konstigt, ekonomin inte fungerar och ekosystemen utmanas. Den stora majoriteten behåller tron på ökad effektivitet, nya fyndigheter och större lönsamhet. De kan inte, eller vill inte, se att förändringens tid är här.

Därför kommer omoralen ur etiken ”Maximera vinsten nu” vinna över moralen ur ”Bevara ekosystemen”. Jag förstår visserligen att antagligen båda trossystemen kommer ur en önskan om människans väl men det är dags att ge upp den gamla tron, det finns inte längre mycket som talar för den.

Egoismens huvudingrediens är kortsiktighet, vår tro på en bättre framtid gör oss kortsiktiga och därmed egoistiska. Vi kommer att lida för vår egoism. Det gör mig sorgsen.

Read Full Post »

Förändrat klimat är det svåraste att planera för…

Jag ser samhället förändras, det finns många tecken. Vart och ett av dem är bara resultatet av enstaka dåliga beslut eller felaktiga prioriteringar. Tillsammans skapar de en bild jag inte tycker om. Utan att gå in på detaljer så har väl de flesta noterat att bristerna eller misstagen och felberäkningarna i samhället blir fler. Beredskapen för störning och förändring är bara ett av många områden där verksamheten inte är tillräcklig.

Andra verkar inte se det jag ser, kanske är det ett tecken på att jag har fel, det kan också vara att man inte vill se. Det är jobbigt att betrakta livsförändrande problem. Jag har slutat diskutera med dem som inte själva visar intresse och satsar istället på att förbereda för mig och familjen. Det kan verka cyniskt men jag tänker att om vi klarar oss själva och möjligen kan hjälpa någon bekanting så blir det mer över av samhällets resurser för dem som är svagare så även de klarar sig bättre.

Jag önskar att jag fick arbeta med global förberedelse i en position där jag kunde göra nytta. Istället stödjer jag några få organisationer som verkar för att alla arter på jorden ska öka sina chanser och deltar halvhjärtat i omställningsrörelsen. All heder åt omställningsrörelsen men åtminstone i Sverige upplever jag den som trög och orkeslös.

Politiskt har jag försökt väcka intresse för de frågor som intresserar mig men de får stå tillbaka för annat som för mig ter sig oviktigt i jämförelse. Jag har fortfarande ett svagt engagemang i politiken och försöker ibland påverka i rätt riktning.

Jag puffar försiktigt på grannar och bekanta för att de ska klara till exempel ett strömavbrott. De som gör något vill ofta diskutera lite, då passar jag på att nämna ekonomin och sedan energifrågan. Lite lite i taget påverkar jag en och annan människa så att vi klarar ytterligare något.

Oavsett goda intentioner så vet vi inte hur samhället kommer att klara av att hantera framtida svårigheter. Att ta ett personligt ansvar för mig och min familj istället för att hoppas att samhället ska göra det är en trygghet och något som samhället begär att vi gör. Min slutsats är att det bara finns fördelar i att förbereda sig för trassliga tider.

Det finns alltså skäl att förbereda sig och sin familj för svårigheter. Insikten och åtgärderna går för sakta på alla nivåer från grannskapet till globalt, jag betvivlar att vi hinner förändra så mycket som behövs. Även om vi gemensamt förbereder oss blir vi framöver tvungna att lita mer till oss själva och dem som finns omkring oss, helt enkelt för att vi kommer att få svårt att behålla den grad av samhällsservice vi är vana vid.

Jag har ansvar både för mig själv och andra. Tar andra inte sitt ansvar vill jag åtminstone inte försämra för dem genom att belasta samhällets bristande resurser.

Read Full Post »

Elstolpar i Kanada efter isstorm

Antag att det under vintern inträffar en störning – ett mer än två veckor långt strömavbrott. Orimligt? Inte alls, det kan ske genom en isstorm, olycka, mänskliga faktorn eller terrorism.

När avbrottet inträffar sker vissa saker inom några dygn: Det blir mörkt och kallt, man kan inte laga mat och vattnet försvinner så att man inte kan dricka, tvätta sig eller spola toan. Det går inte att handla, inte någonting, inte heller att tanka och arbetsplatser stänger.

På lite längre sikt tar bränslet till reservkraftverk slut så att sjukhus lägger ned sin verksamhet, ventilation i djurstallar upphör så djuren dör, avloppsverk och sophämtning slutar fungera och äldreomsorgen blir utan mat. Kort sagt blir det kaos.

Mina förberedelser är gjorda för min familj, där vi bor, de ser rimligen annorlunda ut för andra. Jag kommer att någorlunda detaljerat ange vad som behövs samt mängder per person och vecka i avdelningen för störning.

För att familjen ska klara sig behöver vi ljus, värme, vatten, mat, hygien, skydd, information och i värsta fall sjukvård. Att en längre tid tillsammans vara fast hemma under påfrestande förhållanden är mentalt jobbigt så någon form av underhållning är viktigt. En störning medför även en ekonomisk smäll att ta hänsyn till.

Ljus och värme:
Vi har en stor gasollampa som ger ljus men framför allt värme, vi har även ett par fotogenlampor och gott om stearinljus. Sovsäckar, varma kläder och täcken finns i hemmet. Ett flertal ficklampor (LED) och gott om batterier finns också. Ett mindre elverk ger viss el varje dygn.

Vatten:
Vi har dricksvatten på lager, gångavstånd till en sjö, enkla vattenfilter, vattenreningstabletter och kokmöjlighet. När elverket är igång driver det även vattenpumpen så att vi kan återfylla dunkar och toaletter.

Mat:
Vi har frystorkad färdigmat, torrvaror, konserver, smaksättning (typ ketchup, thaisås m.m.), kex, godis, fika, saft och diverse smått och gott placerade så att det är lätt att se när det behöver fyllas på. Vi har ett par campinggasolkök och ett par spritkök och bränsle till båda. Jag räknar med att vi klarar oss på frukost, stabil lunch och lätt kvällsmat.

Hygien:
Med tidvis tillgång till vatten kan vi nyttja toaletterna, som reserv har vi hink och soppåsar för att gå på toa samt sopsäckar att samla påsarna från toahinken i. Kroppshygien sköts med tvättsvampar, tvål och handfat med kallvatten, handtvätt med dunkar, tvål, handfat och handsprit. Hit hör också extra tandborstar etc, mensskydd till kvinnor och blöjor med tvättlappar etc. till småbarn.

Skydd:
I huset är vi skyddade för väder och vind, skulle det brinna samtidigt som störningen så har vi en liten gäststuga och i värsta fall tillgång till en husvagn.

Information:
En batteridriven transistorradio ger tillgång till nyhetssändningar, tar batterierna slut finns även vevdriven radio. För kommunikation med andra har vi jaktradio och PR-radio.

Sjukvård:
Om någon skadar sig har vi ett välutrustat hemmaapotek med det mesta av det viktigaste av förbandsutrustning och receptfria mediciner. Självklart har jag sett till att de speciella mediciner vi behöver finns i lager för flera veckor.

Underhållning:
Då vi räknar med att kunna ta oss hem eller vara hemma i händelse av kris (ett riskabelt antagande) har vi gott om spel och böcker som varken är färdigspelade eller sönderlästa.

Ekonomi:
När störningen är över och båda varit utan jobb under flera veckor kommer ekonomin att ta stryk. Medellönen i Sverige är ca 24.000 kr/månad så det är rimligt att löneförlusten för ett par blir över 30.000 kr före skatt. Risken för ekonomiska problem måste hanteras på något sätt, vi har ungefär en månadslön undansparad på ett separat konto för krishändelser. De pengarna kommer väl till pass även om det bara är ett bilhaveri eller tvättmaskinen som pajar under normala förhållanden.

Störningen kan istället vara ett dataavbrott, bankbekymmer eller ekonomisk oro, att ha lite kontanter hemma underlättar i sådana situationer. Vi har lagt undan ett kuvert med nödpengar och klistrat igen det så vi inte använder de pengarna ”av misstag”. Vi kan alltså handla lite även om det är något trassel med bankerna eller datatrafiken. Problemet blir istället att butikerna får svårt att ta betalt, det har jag råkat ut för men det löste sig med papper, penna och inmatning i efterhand.

Det finns många sätt att planera, jag har tänkt rätt mycket på vad vi brukar göra och behöva, hur vi packar inför resor och vad som brukar ta slut när vi är ute på resa. Ett annat – kanske bättre – sätt är att stänga av huvudströmbrytaren och huvudvattenkranen hemma och notera vad man saknar, det räcker ganska långt.

Framför allt tycker jag att man kan dra nytta av andra som tänkt. Titta på DinSäkerhets och Civilförsvarsförbundets hemsidor, där finns många bra tips för att klara en mindre störning. Jag har också för avsikt att skriva ned mer detaljerat vilka förberedelser jag gjort för de olika scenariorna, där kommer antagligen något användbart att dyka upp även om mina förberedelser sträcker sig längre än myndigheternas rekommendationer.

Några mer eller mindre relevanta länkar för ovanstående text:

Read Full Post »

Det händer saker

Kollapsens förspel spelar på, jag undrar om det blir en intressant höst…

Read Full Post »

När jag började tänka på att förbereda för olika framtida kriser kändes det snabbt övermäktigt. Min tänkta uppdelning beroende på omfattning, svårighetsgrad och varaktighet är i och för sig bra men blir för detaljerad då alla försök att göra en stor förberedelseplan för alla kriser omedelbart går i stöpet för att det blir allt för omfattande.

Jag har istället delat upp mina förberedelser i sådana för tillfälliga störningar och sådana för bestående förändringar. Visserligen kan en mängd olika störningar och massor av förändringar inträffa men inom kategorierna finns ändå stora likheter som inte delas mellan dem i så hög grad.

Störningar är händelser som bryter det vanliga livet men där det mesta efter händelsen återgår till att vara som förr. Ordet störning låter inte så drastiskt men inkluderar händelser som stormen Gudrun, långa ström- eller dataavbrott och olyckor av olika omfattning; från benbrott till Tjernobyl. Störningen kan vara svår för de drabbade men när den är över återställer vi samhället till ungefär samma läge som innan och livet blir ungefär som det var. En störning förändrar inte i grunden vårt sätt att leva eller samhällets funktion och organisation.

Förändringar är händelser som ändrar förutsättningarna så att vi måste hitta nya sätt att leva i något påtagligt avseende. Problemet går inte över eller återställningen kan bara delvis genomföras. En bestående förändring kan vara förändrat klimat, sammanbrott hos det ekonomiska systemet, energibrist som inte ger med sig eller bara långsamt försämrad sjukvård.

Eller med färre ord: Störningar handlar om fiskbullar i skafferiet, förändringar om att lära sig fiska.

Jag tänker mig att störningar i princip kan hanteras genom att lagerhålla saker som behövs under störningen medan förändringar kräver att man i någon mån byter liv. Självklart kan till exempel en långvarig energibrist som med åren ger med sig ses som en långvarig störning och en kärnkraftsolycka i vår närhet som kontaminerar delar av landet till obeboelighet vara en förändring men uppdelningen är främst ett verktyg för att få struktur i mina planer och vad jag bör göra.

Min bestämda tro är att förändringar sker någorlunda gradvis. Jag antar (utan att ha något att styrka den uppfattningen med) att en förändring ger mig lite tid, ett år, kanske två, att agera medan en störning kan uppstå väldigt snabbt. Givet det antagandet tänker jag mig också att det under loppet av en förändring uppstår en eller flera störningar, kanske är en förändring resultatet av flera samverkande störningar.

Slutsatsen av det är att oavsett om det oväntade sker i form av en störning eller i form av en förändring behöver jag i båda fallen förbereda mig för störningen. Störningen är rimligen enklare att hantera och kommer troligen mest överraskande, därför börjar jag med att förbereda mig för den.

Read Full Post »

Jag tänker på hur jag ska presentera mina förberedelser. Jag vill vara tydlig och överskådlig så att det i bästa fall kan vara till hjälp för någon annan. Tänkte dels blogga om det och dels göra nån slags listor. De senare lägger jag på separata sidor. Av en händelse dyker det upp ett inlägg på SvD opinion som har med förberedelser att göra, därför kommer jag att börja med de enklare kortsiktiga förberedelserna – sådant som hjälper om en ny ”Gudrun” skulle slå till, eller om banksystemen skulle gå ned några dagar. Ja, just det, inlägget på SvD handlar om att Sveriges matförsörjning är känslig för störningar.

Read Full Post »

Older Posts »

Familjeprepping i Norden

Vägen fram till fullständig självförsörjning i flerårigt krisläge för en familj på 6 personer i södra Sverige. Pust och hurra!

Our Finite World

Exploring how oil limits affect the economy

Förberedd

Det du önskar att du hade läst innan det händer. En blogg om vardagstrygghet och krisberedskap i ett allt mer sårbart samhälle