Cornucopia? skriver om järnmalmspriser och illustrerar det med ”en bubblas anatomi” – den typiska form en tillgångs värdeutveckling får i ett diagram när den går i bubbla. Jag satt och tittade på lite annat på nätet och snubblar över en till bubbelgraf som kändes lite ”kul”. Bilden är självförklarande hoppas jag.
Vidare skriver Cornucopia? om hur Sverige inte skulle klara den nuvarande elförbrukningen om samtliga kärnreaktorer lagts ned. Bland kommentarerna och även i andra sammanhang blir diskussionen ofta begränsad till att vi måste ha kvar reaktorerna eller ta till alternativ energi och toppa upp med olje- eller koldriven kraft. Jag ser ett tredje alternativ, som ingen vill tänka på och än mindre tala om, att vi helt enkelt blir utan och kommer att tvingas vänja oss vid det.
Fossila bränslen är en ändlig resurs och trots att det finns massor kvar i marken tror jag inte att ekonomin kommer att klara att ta upp mer än en liten del av det som finns kvar. Ytterst handlar det inte om pengar utan om vad det kostar i energi att få fram våra olika bränslen. När utvinning, transporter, efterbehandling och distribution sammanlagt gör av med (nånstans kring) en fjärdedel av den energi vi får fram lönar det sig inte längre att hålla på, ekonomiskt sett. Inte så långt därefter går det åt lika mycket energi att producera som det produceras och då är det definitivt stopp. Kärnkraften då? Tja, den är också oljeberoende.
Långt innan det inträffar kommer vi att uppleva oljeprischocker och marknadskrascher. Lundin Oils förre VD tror att oljepriset kommer att dra iväg uppåt igen under slutet av året eller möjligen under 2017. Det kan jag tänka mig att han har rätt i, och då kommer företag som behöver billig olja att gå i putten eftersom många utvinningsresurser (främst inom fracking och tar sands) försvunnit så att priserna stiger skarpt. Så blir det samma visa igen med recession, arbetslöshet och låga oljepriser. För varje vända värre.
The archdruid skriver i sitt senaste inlägg om Donald Trump, men bara som avstamp för en väldigt intressant analys som har bäring även på Sverige. Den handlar om (jo fortsätt läsa trots ordet) klassamhället. Han går ifrån den vanliga indelningen och pratar istället om fyra klasser: De som lever på avkastning, de som har fast (månads-) lön, de som har timanställningar och de som lever på socialbidrag. Han ser tydliga gränser mellan vilka politiska intressen de olika grupperna har medan det politiska etablissemanget delar upp folk på ett annat sätt.
It so happens that you can determine a huge amount about the economic and social prospects of people in America today by asking one remarkably simple question: how do they get most of their income? Broadly speaking—there are exceptions, which I’ll get to in a moment—it’s from one of four sources: returns on investment, a monthly salary, an hourly wage, or a government welfare check. People who get most of their income from one of those four things have a great many interests in common, so much so that it’s meaningful to speak of the American people as divided into an investment class, a salary class, a wage class, and a welfare class.
Så genom att formulera problemet fel, för folk som inte tillhör de bäst ställda grupperna, lyckas man föra en politik som gynnar dem som har det bra på bekostnad av de som har det dålligt. Riktigt läsvärt för den som funderar över politik och hur politiker utformar sina budskap och för den som undrar över varför det aldrig blir någon skillnad oavsett vilken sida som vinner.
Apropos ingenting så är här en artikel från SvD om sveriges nedmonterade civilförsvar och att varken matlager eller några av de sju miljoner skyddsmasker vi hade för ett antal år sedan finns kvar. Tror vi på fullt allvar att vi är immuna mot omvärldens nycker? Inte för att det hjälper i en situation som kräver skyddsmask men att ha en viss hemberedskap är nog på sin plats. Någon som minns denna?
Read Full Post »
Förändringens tid 