Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kollaps’ Category

Funderar lite över min resa genom Kübler-Ross-modellens faser avseende hur vi förstör våra livsförutsättningar.

Kübler-Ross-modellen säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans (de flesta verkar hoppa fram och tillbaka mellan de första stegen och ibland befinna sig på flera nivåer samtidigt).

Förnekelse, när man påstår att det inte är som det är. När man trots starka tecken och entydiga forskningsresultat som visar att något är på väg att hända eller har hänt inte accepterar det. För att man inte orkar med det mentalt, för att man har en uppfattning att man vet bättre hur det egentligen är eller kanske för att acceptansen skulle kräva stora omställningar i livet och ett ifrågasättande av sig själv och de val man gjort och gör.

Att ändra sig, att förstå att man tänkt och valt fel, att acceptera att idéer och tankemönster som är en del av den egna personligheten inte är korrekta kräver att man skärskådar vem man är, sina motiv och varför man blivit den. En parallell kan vara religion. Är man en starkt religiös person kan man svårligen acceptera att religionen är fel eftersom religionen är en del av den egna personligheten. Att överge sin religiösa tro blir ett ingrepp i den egna personligheten, en förändring av en själv och kanske ett ifrågasättande av hela sitt liv. Det är en jobbig resa, rent av svår.

Det är lätt att hitta information som stöder den egna världsbilden, tittar man inte för hårt är informationen ofta trovärdig. Får man kontakt med människor som delar den egna bilden, förstärker den, kan man med alternativa fakta och likatänkande vägra acceptera det forskning och mätningar visar.

Klimatet har ändrats förr”, ”Det är guds ord” eller ”Vaccination orsakar autism” är några exempel. Jag vet inte om jag är fri från förnekelser, jag tror det men det ligger förstås i sakens natur att förnekaren inte är medveten om sitt förnekande – åtminstone på några plan.

När det gäller våra ivriga ansträngningar att deterraforma jorden eller i alla fall göra den olämplig för människor har jag inte befunnit mig i förnekelsestadiet. Tanken kom först till mig genom science fiction-böcker, Greenpeace och kärnkraftdebatten – det var liksom aldrig frågan om att vi inte höll på att förstöra den natur vi är vana vid, bara hur mycket och hur snabbt. Med åren har fler rapporter om tillståndet kommit till min kännedom och bara förstärkt den bild jag redan hade.

En del av det jag lägger upp på bloggen är rapporter eller annat jag tycker borde hjälpa den som är i förnekelsefasen att komma igenom den, men det blir mindre sånt – tror jag. De som fortfarande inte förstår att vi människor ändrar klimatet på ett sätt som är farligt för vår art – trots all lättillgänglig information – kan antagligen inte heller jag nå fram till.

Från XKCD

 

Här är en kort video om hur Kina förväntas påverkas av klimatförändringarna. Med tanke på hur många kineserna är och att de är så ekonomiskt starka tror jag det är något man ska förhålla sig till.

Här hittar du alla steg
Annonser

Read Full Post »

Funderar lite över min resa genom Kübler-Ross-modellens faser avseende hur vi förstör våra livsförutsättningar.

Kübler-Ross-modellen säger att när en person står inför förestående död eller andra extrema, fruktansvärda öden (som personen ser det), så kommer han eller hon att uppleva en rad känslomässiga faser: förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans (de flesta verkar hoppa fram och tillbaka mellan de första stegen och ibland befinna sig på flera nivåer samtidigt).

Ibland lägger man till en fas innan de ovan nämnda, fas 0 eller chock.

Jag började nog där, nån gång på 80-talet, när jag förstod hur långlivat avfall från kärnkraftreaktorer är och hur man tänkte sig att ”lösa” det problemet. Ner med det i backen bara, som gamla tiders kökkenmöddingar och de nyare avfallshögar med gamla flaskor och burkar som varje sommarstugeägare som tagit över ett gammalt torp känner till. Bara det att här snackar vi starkt toxiska och radioaktiva ämnen som har halveringstider på 24.000 år, så att efter 100.000 år finns det fortfarande, med stora marginaler, tillräckligt kvar för att förinta mänskligheten – om det sprids effektivt.

När det gäller miljöförstöring och klimatförändringar har jag nog aldrig upplevt någon chock. Förvåning, sorg och oro – javisst men inget ögonblick då jag plötsligt fått något nytt, skrämmande och oväntat klart för mig.

Här hittar du alla steg

Read Full Post »

Det händer att jag hamnar på videos som den ovan. Jag kör ibland traktor själv och kan imponeras av hur hårt man kan köra fast och vilka maskiner vi förfogar över för att ta oss loss. Imponerande!

Samtidigt känner jag ibland en slags sorg över det som utspelar sig. Jag tänker på jorderosion, mikroorganismer och utmattade jordar som gödslats, bearbetats och växtskyddats sönder. På något sätt är videor som den ovan en påminnelse om att vi våldar jorden att producera det vi vill, som vi vill, där vi vill – utan hänsyn till vad som är lämpligt för platsen.

Det går inte att bli primitivist och vi måste ha mat men jag önskar att vi kunde sänka kraven och försöka jobba med naturen lite mer istället för att tanklöst betvinga den. Kraven från oss på ekosystemet att uppfylla våra behov och önskningar utan att se till dess behov är orimligt. Ekosystemet lever på sina villkor och vi är en del av det. När vi tvingar det i en viss riktning som inte stämmer med dess egen bryter vi ned det. I förlängningen bryter vi ned förutsättningarna för vår egen existens, åtminstone i den form den nu är.

”Rädda jorden!” hörs ibland. Jorden behöver inte räddas, den klarar sig, den och något ekosystem kommer att finnas långt efter den sista människan. Istället skulle man behöva ropa ”Rädda det ekosystem vi behöver!” – för vår egen skull. Men det är förstås lite för besvärligt, både att säga och att göra.

Read Full Post »

Med anledning av Cornucopias äventyrliga tågresa Falun – Göteborg vill jag uppmärksamma boken ”Det stora tågrånet” av Mikael Nyberg. Klicka åtminstone på länken och läs författarens beskrivning av boken och få ett första hum om varför det går så illa med tågen.

Det finns förklaringar och det handlar egentligen om ett administrativt och politiskt gravt misskött system. Det är inte oknytt som ställer till det även om en och annan stöld av ledningar förstås bidrar till eländet. Det handlar om ren misskötsel på hög nivå. Ett försök till effektivitet där komplexiteten blivit så hög att den gör mer skada än nytta.

I de flesta processer finns möjlighet att förbättra. Det kräver för det allra mesta optimering och ökad komplexitet. Ökad komplexitet och mer optimering gör system och processer mer störningskänsliga så när allt ska vara max effektivt blir det också maximalt störningskänsligt.

Tänk en fabrik utan lager, allt kommer ”just in time” så man sparar bundet kapital. Men när ”just in time” inte är ”in time” så tappar man produktion. Kostnaden för det får vägas mot vinsten av att ha mindre i lager och det är kanske inte så farligt.

Men när samma tänk kommer in i vårdsvängen så en förkyld läkare eller en kirurgs snoriga ungar gör att ett patientbesök eller en operation inte blir av eller försenad så sprider det sig. Som när man kör bil på E4 genom Stockholm och allt plötsligt bara stoppar upp, till synes utan anledning, bara för att nån fick tvärnita vid ett tillfälle. Bilarna är tätpackade på vägen, de rullar på i 50-70 och bilflödet är maximalt, men störningskänsligt. Samma inbromsning en söndagsmorgon vid 4-tiden genererar ingen störning för det finns inga som kan störas. Det blir bara en bil som bromsar och sen åker vidare.

Det som var SJ en gång i tiden var betydligt mindre komplext än den härva av operatörer, banförvaltare och säljsystem som idag ska samverka. Visst, en av anledningarna till att det var mindre komplext är att det gick färre tåg så problem med ett tåg fick inte följdverkningar på samma sätt som nu – jämför med bilkörningen i Stockholm. Huvudorsaken är nog inte att det är fler tåg, det är nog annat som ligger bakom.  ”Det stora tågrånet” handlar om det.

Men ett steg bakom de förklaringarna, mer abstrakt och osynligt, finns ökade vinstkrav (eller minskad förlust) varpå följer ökad effektivitet som medför ökad komplexitet. Här passar ett av mina favorituttryck: Komplexa system = komplexa problem.

Optimerar man tillräckligt blir systemet eller processen så störningskänslig att den fungerar allt för instabilt för att fylla sin funktion eller slutar fungera . Det är en definition av suboptimering.

Så länge de som bestämmer över tågeriet (eller andra system) inte förstår detta fortsätter de att försöka ”effektivisera” processer och system vilket gör dem än mer komplexa och störningskänsliga. Därmed får vi sämre och sämre funktion trots mer och mer kontroll och styrning och det är en paradox som allt för få accepterar eller ens inser.

Utöver detta har vi förstås girighet och ren dumsnålhet också.

RClok

De gamla RC-loken funkar alltid…

Read Full Post »

Tvågradersmålet

Thursday, while the nation debated the relative size of Republican genitalia, something truly awful happened. Across the northern hemisphere, the temperature, if only for a few hours, apparently crossed a line: it was more than two degrees Celsius above “normal” for the first time in recorded history and likely for the first time in the course of human civilization.

Read Full Post »

Jag håller det för mer troligt att det faktiskt händer grejer i världen och att en del av dem beror på att vi släpper ut massa CO2 och värme. Ändå tar vi det inte riktigt på allvar.

Visst är jag lite skenhelig eftersom jag lever ett modernt västerländskt liv och åker bil till jobbet men jag gör små försök, både att minska mitt personliga avtryck och att öka min familjs resiliens.

Jag håller på att läsa ”Hot earth dreams” (Intervju med författaren här.)

En sak jag lyckats ignorera som dyker upp i boken är att en möjlig, eller rent av trolig, konsekvens av ”global weirding” är att det riskerar bli svårt att få tillförlitliga skördar. Nästan var man än tänker sig att odla kommer risken för stormar, översvämningar eller torka att öka. Att jag hade problem med torka i mina odlingar sommaren 2014 och för mycket vatten sommaren 2015 var trist men jag kunde hantera det. Framförallt gjorde det inte så mycket att det gick sådär eftersom det finns mat i affären. Värre blir det om, eller när, de stora kommersiella odlarna får oväntade och ohanterbara vädersituationer som ger dåliga skördar.

Vi människor har en förmåga att leva ända till marginalen. Finns det ett överskott av något så ser vi till att utnyttja det, fortsätter vi så kommer vi att få allvarliga svårigheter när det tidigare överskottet försvinner.

Det är som med torka. När det är torrt uppmanas folk att spara vatten. Många skär ned på sin vattenanvändning och nyttjar vatten mest för nödvändiga saker. Ett par år med god tillgång på vatten gör att fler kan livnära sig i det tidigare torkområdet och när nästa torka kommer är det för många där och de har redan dragit ned sin vattenkonsumtion till det viktigaste så det blir än svårare, eller omöjligt, att spara. Några klarar sig inte i det läget. När allt nyttjas till gränsen, där den går i godtider, blir det inte så bra i dåliga tider.

Äsch, dags att sova.

Read Full Post »

En instruktiv och lättförståelig film om ekonomi och svängningar i ekonomin. Extra kul att den är från typ 2013, innan oljeprisraset och allt det medfört. Funderar man lite över utvecklingen sen 2008 men framförallt sen oljeprisraset började är den riktigt intressant.

I filmen talar speakern om korta skuldcykler som rör sig som småvågor på en lång skuldcykel, den långa cykeln är i sin tur som en stor våg som rör sig på den ökande produktivitetens uppförslutning.

Kurva

Det mest spännand är dock, i mitt tycke, att hans produktivitetsökning är en rät linje som ständigt pekar uppåt. Tittar man bakåt i tiden, men inte för långt – inte längre än till medeltiden ungefär – så har han nog rätt. Nöjer man sig med att blicka bakåt mot slutet av 1700-talet och starten för den industriella revolutionen eller än kortare, till oljeålderns begynnelse under andra halvan av 1800-talet så har han definitivt rätt.

Speakern berättar och förklarar om de ekonomiska cyklerna men lägg märke till hur den ständigt ökande produktiviteten bara nämns i förbigående – som en självklarhet. Vår tids religion: Ständigt bättre, snabbare, rikare och, framförallt, ständiga framsteg finns överallt. Men varifrån kommer den ständigt ökande produktiviteten?

Allvarligt, folk var inte mycket mer korkade för 1.000 år sedan än idag. Att de flesta slet och släpade och att produktiviteten inte ökade nämnvärt eller kunskapsmängden inte svällde mer än ytterst långsamt berodde på energibrist som gav tidsbrist. Utan ett överflöd av energi måste vi göra allt själva och det är extremt mycket jobbigare att t.ex. gräva ett dike eller harva en åker med muskelkraft än med diesel och hydraulik.

Toppe

Kurvan ovan är ytterst schematisk men det är i alla fall korrekt att vårt välstånd tilltog snabbt och mycket då industriella revolutionen kom igång och att det sedan ökat hela tiden. Den borde nog vara brantare och högre men idén framgår förhoppningsvis. Idén att våra framgångar beror på industrialismen som i sin tur beror av billiga råvaror och billig energi. Energin ersätter muskler och kombineras den med billiga råvaror (som kräver billig energi) så kan man göra fantastiska maskiner – som ökar effektiviteten än mer. Det är i alla fall ett försök att illustrera att billig energi är det som ligger bakom den ständiga uppgångskurvan.

Vi nådde peak oil avseende konventionell olja 2005/2006, utvinningsökningen av olja sedan dess beror på att okonventionell dyrolja tillkommit, vilket märktes fram till 2014 då efterfrågeökningen stoppade upp när priset blev för högt. Så filmens cykler är egentligen bara små och pyttesmå vågor på energibubblans enorma topp.

Sy nu i tanken ihop en lång ekonomisk nedgång med riktigt dyr energi – som inte blir billigare – så att den ekonomiska nedgången överlagras på en nedgång i produktivitet istället för en uppgång och fundera över den utförslöpan.

Välkomna till kollapsen! 😛

Förresten, här är en intervju med David Jonstad som skrivit boken Kollaps – läsvärd! Han beskriver att vi är i kollapsen och att den sker i ultrarapid, jag håller med. Ekonomin kommer förstås att gå upp och ned i sitt vågmönster men på lite sikt mest ned och sen kommer andra fenomen. Ni vet flyktingar, krig, skogsbränder, svält… När klimatet ändrar sig, råvarorna blir svåråtkomliga och torkan blir värre.

Här något helt annat, lite tankar med samisk bakgrund (video).

Read Full Post »

Older Posts »

Urvaken

Prepping för alla!

Our Finite World

Exploring how oil limits affect the economy

Förberedd

Det du önskar att du hade läst innan det händer. En blogg om vardagstrygghet och krisberedskap i ett allt mer sårbart samhälle