Dagens stora nyhet är tydligen att riksbanken sänker räntan till 0% vilket indikerar ett minst sagt dåligt ekonomiskt läge för landet.
För privatpersoner kommer det att bli något lite billigare att låna pengar. Till skillnad från bankerna som nu kan låna pengar typ gratis får vi fortfarande betala för att låna men får ingen ränta på insatta pengar, förstås – det blir ju billigare för banken att låna av staten än att ge oss ränta. Jag kan svårligen tro att riksbanken går lägre än 0%, därför är det nog läge att binda räntan på sina lån när den senaste räntesänkningen slagit igenom och använda de minskade utgifterna (och mer därtill) att amortera lånen, så man har en chans att klara kommande räntehöjningar.
Om ekonomin trots dagens beslut inte hämtar sig skulle riksbanken i teorin kunna sätta en negativ ränta så att bankerna får betalt för att låna pengar. Det går nog inte för sig, i så fall skulle varenda bank låna ”tiohundratusen myriader”, lägga dem på ett konto och håva in betalningen för att de lånat pengar och därefter betala tillbaka myriaderna, det blir både lite okontrollerat och väl iögonfallande.
Istället mumlas det bland ekonomer om ”Quantative easings” som nästa vapen, då köper staten upp mer eller mindre dåliga skulder för skattepengar. Med andra ord används skattepengar för att från bankerna ta över skulder som kanske inte kan krävas tillbaka, skattebetalarna betalar alltså för bankernas vårdslösa utlåning. Bankerna får på köpet loss massa pengar och kan låna ut ännu mer. Eller riktigt kort sagt: Riksbanken ger våra skattepengar till bankerna – ungefär som negativ ränta, men ”snyggare”…
Det kämpas hårt från olika staters håll för att hjälpa ekonomin. Jag tror att det är meningslöst annat än för att skjuta oundvikliga svårigheter framför sig. Istället borde man planera hur man ska hantera svårutvunnen energi och svårutvunna råvaror.
Nu invänder säkert någon att energin blivit billigare, oljepriset har ju sjunkit med $30/bbl eller ca 26% sedan i somras! Så är det, det har i min värld flera förklaringar som inte motsäger pratet om svårutvunna resurser. Det handlar om att det finansiella systemet just nu matas med så mycket nya pengar att det är en säker vinst (tills det kraschar) att placera sig där vilket gör att investeringar flyttar från råvaror som är svårare att få vinster från – ja det är en återkoppling där. Nämnvärt är också att Saudi lär hålla ned priset för att straffa somliga och radera konkurrens från andra samt att dyra resurser har knäckt en del företag så efterfrågan har för tillfället gått ned och möter produktionen.
Det behövs bara lite tålamod så kommer vi att se priserna gå upp igen. Antingen får vi en tillfällig ekonomisk återhämtning med ökad efterfrågan innan en djupare ekonomisk kris slår till (2015-2017) eller så får vi vänta till efter den och den tillfälliga ekonomiska återhämtning som kommer då. Detta förutsatt att tillräckligt många oljeproducenter klarar sig förstås, annars kan vi få brist med prisstegringar som följd även om tillväxten både stannat och vänt.
Fokus är ekonomisk tillväxt medan det borde ligga på biodiversitet, kommande resursbrister och klimatförändringar med tillhörande ekologiska kriser. Det ter sig nästan ironiskt att SvD samma dag rapporterar om sevärdheter som förväntas försvinna under min eller mina barns livstid.
Så du som vill se Taj Mahal, besöka Maldiverna, vandra i Glacier Mountain Park, USA eller skida i alperna ska nog passa på. Men ta tåg och båt istället för flyget är du snäll.
Läs gärna DNs ledare också, intressant läsning men jag undrar varför de okritiskt säger att en normal inflation kring 2% är vad som behövs. Är just 2 magiskt? Är tillväxt automatiskt bra, varför? Vad innebär det när vi inte längre kan ha nån?
Förändringens tid 