Jag blev tvungen att fräsa mina odlingslimpor i år igen. Det hade ramlat ned så mycket material att gångarna mellan dem var på väg att försvinna, därmed hade även höjden på limporna blivit för liten.
Turligt nog har jag en kompis som har en liten grävmaskin som jag fick låna så jag grävde ur gångarna och la materialet på limporna. Jag är ingen rutinerad grävmaskinsförare så gångarna blev lite ojämna och tyvärr fick jag med allt för mycket lerjord – den förbannade lerjorden – upp på limporna. Stora klumpar med lera som hunnit bli stenhård, jo faktiskt är vissa klumpar så hårda att jag inte rår på dem med en hammare, blandat med tjocka stycken av grässvål. Så det blev till att ta fram fräsen igen.
Första gången jag försökte med jordfräs på vår mark hade jag inte lagt upp limpor utan gav mig på att fräsa direkt ned i marken med en ganska rejäl bensindriven, och tung, jordfräs. Inget hände utom att den stod och hoppade. Sen dess har jag använt en elektrisk jordfräs. En Meec från Jula. De säljs inte längre vilket är synd för det är en makalös manick.
Liknande produkter finns dock på marknaden:
- Ryobi 1200 W 4 knivar 2150 kr
- Gardol El Gemi 1200 W 6 knivar 2000 kr
- Einhell GC-RT 1400 W 6 knivar 1370 kr
- Adano Jordfräs El 800 W 4 knivar 850 kr
Den jag har är på 800 W och har 4 knivar och den klarar förvånansvärt mycket. Den kroknar när de hårdaste lerkokorna hamnar i kläm mellan knivarna och skölden, likaså om en bit grässvål fastnar där men annars tuggar den sig igenom allt jag ger mig på.
Jag föredrar faktiskt den framför en stor tung bensindriven. Det är för att jag orkar slänga upp den på de större kokorna och låta den gnaga sig igenom dem. Jordkokorna är stora som basketbollar och ligger huller om buller uppe på limporna. Jag börjar i en ände, låter fräsen klättra upp över kokorna eller slänger över den och sen jobbar den när jag drar den bakåt. Det är en blandning av nötande, krossning och när materialet blivit finare även fräsning på vanligt sätt. Jag skulle inte orka hålla en stor fräs på samma sätt och när kanterna på limpan viker sig så att fräsen kanar ned kan jag med lätthet dra upp den igen.
Arbetstekniken är lite lustig. Det går inte att låta fräsen arbeta sig fram som man gör med en vanlig stor fräs utan jag låter den klättra fram över det ojämna materialet som ska bearbetas sen drar jag den bakåt, då jobbar den. Sen låter jag den klättra fram igen, lite bredvid det förra spåret, och drar den tillbaka. Limpan är kanske 70 cm bred på toppen och jag bearbetar i tre-fyra stråk över limpan, tar ett steg fram och bearbetar med tre-fyra nya stråk. Lite som en solfjäder där jag står i den smala änden.
Jag vet inte hur det är att odla i fin mullhaltig jord som är mjuk. Jag läser med avund om folk som använder bredgrep eller spade för att vända jorden. Lerhelvetet jag har går inte att bearbeta på det sättet så min plan är att fortsätta mata limporna med halm, löv, hästgödsel, kompost och vad jag kan komma över. Detta i hopp att jag en dag ska kunna ställa undan fräsen – den är ju maskarnas värsta fiende och de är odlarens vän – och arbeta med grep och möjligen spade.
Du som har uppbruten och uppblandad lerjord av kokor och annat material bör prova en elfräs. Det ger ett förvånansvärt bra resultat, inte så djupt – kanske 15-20 cm, och är lätt att hantera. Så slipper man oväsen, os och trilskande motorer. För dig som har mjuk, sandig eller mullhaltig jord, tror jag också att en elfräs ka vara en vettig grej om du nu prompt ska fräsa trots maskmorden.
Som sagt, min misshandlar jag svårt, servar aldrig och den fungerar hela tiden. Jag har lyckats bryta sönder handtaget under några av de mer aggressiva lerkoksattackerna så det måste fixas men i övrigt funkar den fint mellan de pauser jag måste ta då överbelastningsskyddet slår ifrån maskinen vilket tvingar mig till 10 minuters vila emellanåt.
Större stenar och trädrötter tycker maskinen inte om, då får man pyssla en stund med att få bort dem ur från mellan knivarna och skyddsskölden.
Se till att ha jordfelsbrytare, det är lätt hänt att köra av sladden!
Uppdatering 2021: Jag har köpt en ny jordfräs.
Du skulle testa och göra odlingsbäddar uppepå marken. Tre fyra lager kartong och så massor av organiskt material på det. Gärna en halv meter tjockt. Gammal ensilagebunt som någon bonne kasserat funkar att riva isär och bre ut. Gör det på hösten så har vädret och vintern och maskarna fixat bädden till en bra växtplats och du slipper gräva och fräsa. Jag har bonnhård lera här och det funkar kanon med växter son växer uppepå marken. Typ lök, kål, tobak osv. Inte morötter och rovor.
Tack, bra tips! Det jag försöker åstadkomma är en blandning av odlingsbäddar och mark. Jag har redan lagt på ett par stora halmbalar, en ensilagebal och tre traktorkärror med hästgödsel. Jag tänker mig att jag ska kunna skapa lite hyfsad jord. Skulle jag försöka få samma mängd odlingsyta med bara ovanpåodling blir det för mycket att samla ihop.
Men, som sagt, bra tankar! Ska samla ihop växtmaterial under sommar och höst och lägga på det.