Varför vi haft tillväxt

Då och då inser jag att jag missat något, jag får en aha-upplevelse när bitar faller på plats och undrar över att jag inte förstått tidigare. Det hände nyligen när det gäller den ständigt växande ekonomin.

Det är mycket prat om att (lån mot) ränta driver ekonomin att växa, det stämmer nog men räntan ensam kommer inte att leda till något annat än att penningmängden ökar (inflation) och att de tillgångar som finns omfördelas från lånarna till utlånarna. För att ekonomin (producerade varor och tjänster) ska växa krävs något mer.

Antag en ekonomi i balans där alla har jobb och det som produceras räcker lagom till vad folk efterfrågar. I det systemet för vi in ny teknik så att produktiviteten ökar. Gör vi inga andra förändringar krävs färre människor i arbete än tidigare och några blir arbetslösa. Arbetslösa köper färre saker vilket minskar vinsterna. Arbetslösa behöver ekonomisk hjälp vilket ligger samhället till last. Effektivisering ensamt medför alltså sämre lönsamhet och sämre samhällsekonomi.

Det låter märkligt och det beror på att tankeexperimentet ovan inte tillåter några andra förändringar än effektiviseringen. I praktiken vill samhället ha god ekonomi och företagen goda vinster, därför använder man den ökade produktiviteten till att producera mer. De som som kunde blivit arbetslösa får istället nya jobb så att nya varor och tjänster produceras. För att det ska vara möjligt krävs dels att konsumtionen hålls uppe och dels att det finns tillräckligt med resurser för den ökade produktionen.

Slutsats: Ökande produktivitet kombinerat med vinstmaximering och god resurstillgång leder automatiskt till växande ekonomi.

Och?!

En växande ekonomi – tillväxt – är önskvärt för dem som tjänar på produktionen och för det samhälle som omfattar en vinstmaximerande produktion och tillväxt kräver att resurstillgången är god. Allt är alltså inte räntans fel eller bankstrarnas fel, i huvudsak beror den växande ekonomin på produktiviteten, resursöverflödet och vinstmaximeringen.

Produktiviteten har ökat kraftigt under 1900-talet på grund av det ekonomiska systemet och tillgång till billig energi som ökat produktiviteten och tillåtit ny teknik att utvecklas. Den nya tekniken har nyttjat den billiga energin för att ytterligare öka produktiviteten. Vi har varit väldigt – nej, extremt – duktiga på att konsumera mer för att driva en högre produktion.

Av skäl jag inte förstår går tillväxten i vågor. När ekonomin inte växer av sig själv har man kunnat stimulera den genom att sänka räntor och skapa pengar. Detta har ökat efterfrågan så att produktionen har ökat och tillväxten tagit fart igen. Det har fungerat därför att vi haft ett resursöverflöd.

Sedan fem till tio år är vi i ett läge där energin inte är billig längre, där resurserna inte är lättillgängliga och på sistone har det börjat spridas en misstro mot taktiken att pumpa in pengar i ekonomin. Ekonomin kan inte växa längre annat än undantagsvis, vad händer när vi i allmänhet kommer till insikt?

Några vagt relaterade länkar:

• Var kommer pengar ifrån…
• Kanske går det att mildra problemen, för någon bot på resursbristen är det inte.
• Folkets gåva till bankerna

Read Full Post »

Systemkritik på olika nivåer

Dokumentär om utvecklingen i stort och hur vi hamnat här, kritiserar huvudsakligen det ekonomiska systemet. Ger anledning att påminna sig vad plutokrati innebär.

Filmskaparen kommenterar en del frågor angående filmen och dess budskap.

Jag kommer att tänka på Cornucopias inlägg om ”Hästskitteoremet”.

Hästskitteoremet

”hästskitsteoremet – enligt vilket sänkta skatter och ökad välfärd för de rika ändå så småningom sipprar ner till de fattiga. Göd hästen och fåglarna kan äta sig mätta på spillningen.” – Professor Lars P Syll

Med anledningen av reprisen av programmet Lönesänkarna Professor Lars P Syll gick roande holmgång mot nästan alla på sin blogg igår. Professor Sylls inlägg har titeln Nakna professorer och ledarskribenter som har otur när de försöker tänka. Like. Bland annat påminnde han om den suveräna benämningen på den sknedsippringsteorin, eller hästskitsteoremet.

Tanken med hästskitsteoremet är att man ska ge pengar till rika (hästar), så kommer de även fattiga (fåglar och möss) till del.Liknelsen är suverän. Du har en kärve hö. Ge den till hästen eller till fåglarna? Enligt teorin ger man den till hästen, så kan fåglarna gräva i hästskiten efter ätbara rester. Teorin är för övrigt motbevisad redan på 80-talet enligt professor Syll. Men det är en populär teori, som tillämpats många gånger här i Sverige under alliansregimen.

Det ovanstående är god systemkritik som är lätt att ta till sig tycker jag. Att det ekonomiska systemet är ruttet antar jag att de flesta som funderat några varv utan starka förutfattade meningar kommer fram till.

Några går väldigt mycket längre i sin systemkritik. Derrik Jensen bygger sin argumentation på en uppsättning premisser som är svåra att avfärda.

Är hans kritik rättvis, är den väg han förespråkar riktig eller kommer världen att skärpa till sig när det börjar gå utför på allvar? Trots att han är väl extrem har jag svårt att ignorera hans argumentation.

 

Read Full Post »

The sixth stage of collapse

Har läst boken The five stages of collapse och uppskattat delar av den. En kort sammanfattning av dess budskap finns på författarens blog. Jag uppskattade storligen de två första kapitlen om finansiell kollaps och handelns kollaps. Därefter blev boken i mitt tycke seg, full av spekulationer och inte så givande ända till kapitlet om det sista steget kulturell kollaps som är så hemskt att jag inte vill tro att det kan gå därhän.

Orlov har nu skrivit ett längre blogginlägg som han kallar The sixth stage of collapse där han avfärdar sin tidigare tanke att en snabb finansiell kollaps skulle kunna rädda oss.

This leaves those of us who are survival-minded, on an abstract, impersonal level, wishing for the global financial, commercial and political collapse to occur sooner rather than later. Our best case scenario would go something like this: a massive loss of confidence and panic in the financial markets grips the planet over the course of a single day, pancaking all the debt pyramids and halting credit creation. Commerce stops abruptly because cargos cannot be financed. In a matter of weeks, global supply chains break down. In a matter of months, commercial activity grinds to a halt and tax revenues dwindle to zero, rendering governments everywhere irrelevant. In a matter of years, the remaining few survivors become as Captain Cook saw the aboriginal Australians: almost entirely inoffensive.

En sådan kollaps riskerar medföra ekologisk kollaps – sjätte nivån – när industrier och kärnkraftverk havererar och tömmer sitt innehåll i miljön. Dystert men läsvärt.

Hans avslutning får mig att tänka på detta klipp.

Read Full Post »

Vi kanske bara tröttnar och tynar bort?

Världen är rätt jobbig, vi har fullt upp med våra prylar (betrakta några godtyckliga småbarnsföräldrar med smartphones i näven så förstår du vad jag menar) och orkar inte riktigt med allt som krävs för ett förhållande. Vi är kanske inte riktigt där än men om vi bara slutar få barn, för att vi inte orkar liksom? Orimligt säger du? Inte alls.

Read Full Post »

Ryssland lägger ned piratåtalet mot Greenpeace

Ett steg i rätt riktning! Ryssland lägger ned piratåtalet mot Greenpeaceaktivister men åtalar dem istället för huliganism (?) som kan ge upp till sju år i fängelse. Förhoppningsvis kommer ryssarna till sans och låter dem gå med som mest lite böter.

Read Full Post »

Lokal valuta

Förslaget till valuta baserat på arbetstimmar kommer aldrig att bli den allmänna ekonomins valuta. Däremot tror jag på fullt allvar att en valuta baserad på arbetstid kan fungera lokalt.

Lokala valutor är inget nytt men de flesta försök jag sett dras med flera brister som till exempel inflation, förfalskning, svårhanterlighet och bristande förtroende. Rätt utformad och använd kan en tidsbaserad valuta komma runt de problemen.

Valutan AT (ArbetsTimme) är helt virtuell, den finns bara i ett register. När jag jobbar en timme åt dig för du över 1 AT från ditt konto till mitt. Överföringen kan ske genom en webbtjänst eller genom att du ger mig en ”check” på 1 AT som jag lämnar till registret. De för över 1 AT från ditt konto till mitt och makulerar checken.

När systemet startar har alla 0 AT på sina konton. Jag jobbar en timme åt dig och får 1 AT, din kontobehållning är -1 AT medan min kontobehållning är +1 AT. Du arbetar en timme åt någon annan som ger dig 1 AT så din kontobehållning blir 0 och den andres kontobehållning blir -1 AT. Köper jag en timmes jobb av den du jobbade åt går 1 AT från mitt konto till den andres varvid alla kontobehållningar blir 0.

I ett system med många deltagare kommer alla att ha varierande grader av skuld eller tillgodo på sina konton. Summan av alla AT är dock alltid exakt noll. Detta eftersom deltagarna gemensamt skapar +AT och -AT vid samma tillfälle.

En timme är alltid en timme så vi slipper värdeförändringar. Valutan kan inte förfalskas, dels för att den är virtuell och dels för att varje försök att skapa +AT utan att någon -AT finns gör att summan inte längre är noll och systemet stoppas. Så länge webben eller något annat sätt att ha direktkontakt med registret finns sköts det av ett program, annars blir det checkar med begränsad giltighetstid och ett manuellt register. Inte krångligare än bankomater och kortköp idag.

Förtroendebiten är egentligen inte speciellt svår heller. Man tar bara in dem man litar på i systemet. När systemet blir för stort för att alla ska känna alla låter man några gamla medlemmar gemensamt gå i god för en ny medlem. Så när den nye Lurk har massa -AT på sitt konto men vägrar jobba så spärras kontot och de som gått i god för Lurk får nollställa hans konto med AT från sina egna konton.

Det går förstås att tänka ut fler problem men de flesta löser man ganska enkelt.

För att klara svårigheterna under kommande nedgång behöver vi minska både risk för och konsekvens av negativa händelser. Med korta försörjningskedjor och enkel hantering av produkter och administration är risken att något går snett liten. När något går snett är det i ett enkelt och litet system lättare att fixa än i ett komplext system. Med fokus på självhushållning i grupp istället för anpassning av, eller till, fjärrproducerade varor får vi enkla system och blir motståndskraftigare. Med självhushållning tar man automatiskt större hänsyn till att klara sig med lokala resurser och att inte överutnyttja dem.

Ett sätt att uppmuntra och underlätta ökad motståndskraft är att använda en lokal valuta.

Read Full Post »

En valuta som löser problemet

Min uppfattning är att problemen med det ekonomiska systemet inte beror på att vi har en växande ekonomi – räknat i pengar, det är inte heller räntan – egentligen.

Visst vore ett system utan ränta fantastiskt men jag tror inte det är möjligt att genomföra. Jag har ett förslag till en valuta som i ett nafs löser alltihop, fantastiskt det med, men troligen omöjligt att genomföra. Det är för drastiskt och det hör till en tro om världen som inte är acceptabel för de flesta – än.

Hursomhelst, det är enkelt. Vi behöver bara byta syn på vad vi värderar. Från saker till arbete. Idag värderar vi allt, även tjänster, i varor. Byter vi till att värdera allt i tjänster så kan man lösa problemen.

Valutan skulle vara arbetstimmar; en arbetad timmer är 1 AT.  Jag jobbar en timme åt dig, du ger mig 1 AT för det. Jag går till någon annan och får en timmes arbete utfört eller köper något som kostat en timme att göra för min AT.

Mat produceras av bönder som lägger ned timmar av arbete. Bönderna köper frön som nån odlat fram med timmar av arbete. Dieseln till bondens traktor? Ja, nån har lagt ned timmar för att borra efter oljan, pumpa den, frakta den, verktygen som används vid underhållet av borriggen har tagit timmar att framställa… Menar du att det skulle vara lättare att värdera de olika stegen i en blandning av dollar, kronor, yuan och dessutom sätta ett värde på varje sak och varje arbetesmoment?

Dagens system använder massor av olika valutor för att värdera massor av saker. En arbetstimme är lika lång överallt. Dagens system värderar olika arbeten olika medan timmar är samma för alla. Dagens system är mer komplext och mer orättvist än ett system baserat på arbetstid.

Självklart går det om alla så skulle önska, men det är just det som är problemet.

Det finns massor mer att säga om ett ekonomiskt system baserat på arbetstid istället för producerade saker men jag hejdar mig här med att säga att många invändningar handlar bara om att det är ovant och nytt och att det finns lösningar på det mesta. Dock skulle ekonomin för var och en samt totalt krympa väldigt mycket, vi skulle tvingas leva mycket mer sparsamt. Det kommer vi tvingas till i alla fall, förr eller senare.

Read Full Post »

FIAT-pengar, ränta och fractional reserve banking

Det cirkulerar massor av videosnuttar på nätet om de onda FIAT-valutorna. En del av dem behandlar också fractional reserve banking, några få diskuterar även ränta.  Det är något med en del av de här videosnuttarna som stör mig.

Jag får en känsla av att många av de videosnuttar som cirkulerar i ämnet kritiserar att pengar skapas för att betala statsskuldränta, snarare än att kritisera räntan i sig. Det är lite konstigt för i ett system med en fast mängd pengar och lån mot ränta kommer efter en tid alla pengar finnas hos långivarna. Ska man bli av med penningskapandet måste man alltså ta bort räntan också.

Det är något i grunden sjukt med valuta utan annat värde än tilltro och egenskapen att, i praktiken godtyckligt, kunna trollas fram på befallning. De som argumenterar mot FIAT-valuta på nätet förespråkar ofta guld eller silver som bas för en bestående valuta.

Jag kan för lite om ekonomi och penningteori för att såga guld som valuta. En invändning är ändå att få kommer att vilja bära runt på sitt guld eller ha det hemma så det sätts istället in i någon slags guldförvaringar som kommer att utfärda kvitton på det insatta guldet. Kvittona kommer sedan att användas som betalningsmedel – det har prövats och det gick inte så bra. En annan invändning är att eftersom guld är ovanligt och finns i begränsad mängd kommer det att ansamlas hos långivarna och göra övriga fattigare.

Guldvalutaförespråkarna blandar ofta ihop valutafrågan med andra frågor, det gör mig lite undrande. Tittar man t.ex. på denna video som nästlar sig in lite överallt så beskriver den i och för sig hur det amerikanska penningsystemet fungerar men den påpekar också att det inte fanns statlig skatt innan FIAT-valutan och staten i USA använder skattepengarna för bl.a. socialt skydd och krig (”welfare and war”)  vilket gör mig mer undrande.  Är det bara att det låter bra eller är det ett sätt att plantera en tanke?

Varför blandar man in skatter i en fråga om valutor? Jag tolkar den delen av videon som att med guld som valuta blir vi fria från skatt – ”vi” i USA då. Vill man leva i ett skattefritt system bara för att man ogillar FIAT-valutor? Inte jag!

Som nämnt ovan kräver ett ekonomiskt system med ränta att man skapar nya pengar hela tiden. Vi har alltså att välja mellan en ekonomi med räntor på lån och ständigt växande penningmängd eller en ekonomi utan räntor och fast penningmängd.

Är det den ökande penningmängden som är problemet? Eller är det räntan, eller något annat?

Jag menar att det är ok att penningmängden ökar och att vi har räntor, problemet som jag ser det är när pengarnas värde förändras. Allt skulle lösa sig om vi kunde hitta en valuta som behöll sitt värde även när valutamängden förändras.

Inte sant?

Read Full Post »

Begränsad valutamängd och ränta; dålig kombination

Upphetsningen över USAs skuldtakstjafs, växande statsskulder och försöken att stimulera ekonomin gör att många pratar om värdefasta valutor, som t.ex. guld. Jag håller på med ett lite längre inlägg om det men en sak jag kom att tänka på är att en begränsad valutamängd i kombination med ränta är något som borde skrämma de allra flesta.

För att göra det enkelt och överskådligt för mig tänker jag mig världen (eller ett ekonomiskt system) bestående av 20 invånare och 100 mynt, mynten är valutan. När vi börjar har alla lika mycket; 5 mynt var.

Mynten används för betalning av varor och tjänster. Sett ur ett helikopterperspektiv flödar de mynten runt och alla har ungefär lika mycket hela tiden. Någon behöver göra en större affär som kräver lite mer mynt än den har och lånar därför mynt av en annan som är beredd att leva snålt ett tag. Utlånaren vill som kompensation för sitt snålande ha ränta. Överenskommelsen blir att 2 mynt lånas ut och efter en tid ska 3 mynt lämnas tillbaka.

När utlånaren levt på havregröt utan sylt ett tag får hen 3 mynt och har totalt 6 mynt. Lånaren har fått lämna ifrån sig de lånade mynten och ytterligare 1 mynt och har därför 4 mynt. Ska lånaren någonsin ha 5 mynt igen måste någon annan bli av med 1 mynt eftersom det i den begränsade valutamängdens värld bara finns 100 mynt.

Utlånaren tyckte detta var riktigt bra och lånar åter ut mynt, och får ränta. Detta upprepas gång efter gång. Efter ett tag har utlånaren så mycket mynt att hen kan leva lika bra som eller bättre än övriga samtidigt som ränta flyter in. Mynt samlas hos utlånaren medan övriga i har färre och färre mynt.

Den totala mängden mynt är densamma, den totala produktionen är densamma, priset per produkt är detsamma (ett argument för begränsningar i pengaproduktionen är ju att motverka inflation) men de flesta har mindre att röra sig med, mynten har ju samlats hos utlånaren.

Det blir resultatet om man kombinerar begränsad penningmängd och ränta. Inte direkt, men efter ett tag, ur askan i elden alltså. Eller?

 

Read Full Post »

Notiser värda att notera kanske…

Det regnar i Fukushima. Invallningarna runt tankarna med radioaktivt vatten översvämmas och tydligen finns det betastrålare (radioaktivitet) i vattnet utanför invallningarna. De som jobbar med att rensa upp eländet efter olyckan är för få och tappar sugen av alla följdproblem som dyker upp. Man räknar med att det kommer att ta 40 år att få det klart, om det finns folk alltså.

Men vi måste ju ha energi… Att somliga sätter sig på tvären är inget nytt men att ett land som Kanada skickar polis som tar i med hårdhandskarna direkt, mot i huvudsak fredliga demonstranter, är förvånande.  Varefter tillväxtens slut blir tydligare och lämnar kraftigare spår i ekonomin gissar jag att motsättningarna blir fler – när försöken att maximera vinsten för att återuppväcka tillväxten blir mer desperata.

Read Full Post »