Temperaturfilm…

Hittade denna via Cornucopia och tycker den är värd att visa.

 

Read Full Post »

Mot EU och demokratins förfall

Mitt förra inlägg om att EU-kritik inte handlar om främlingsfientlighet får stöd – tycker jag – i en artikel jag läste om att demokratin töms på innehåll.

…

– Politikerna är förstås medvetna om att partiet inte representerar folket, vilket gör dem cyniska. I stället för att gå till medlemmarna så genomför de marknadsundersökningar. I många fall har de blivit till professionella slagstyrkor som är sammansatta enbart för att vinna val, säger han.

…

Att politiska och ekonomiska eliter isolerar sig från befolkningen får förstås konsekvenser. EU:s hantering av eurokrisen är ett tydligt exempel där demokratin körts över. I Grekland tvingades i princip Giorgos Papandreou avgå 2011 efter att han utlyst folkomröstning om avtalet och åtstramningspaketet som trojkan – EU, Europeiska centralbanken och IMF lagt på landet. Han ersattes då av den tidigare riksbankchefen, Lucas Papademos, som dessutom varit ansvarig för siffertrixandet när Grekland gick med i euron. Teknokraten Papademos genomförde sparpaket och utförsäljningar och såg till att den strida strömmen räntebetalningar fortsatte in i tyska och franska banker. Några skattereformer eller åtgärder mot korruptionen i Grekland har EU däremot inte vidtagits.

…

Särskilt problematiskt blir företagsmakten när välfärden säljs ut. Ett fåtal stora företag interagerar med ett förhållandevis litet antal politiker. Politikerna köper tjänster från de privata företagen och medborgarna upphör att vara medborgare, inte heller är vi konsumenter i någon egentlig mening, vi reduceras till brukare. Trots att opinionsundersökningar visar att 90 procent av svenska befolkningen är motståndare till vinster i välfärden är det bara ett av åtta riksdagspartier som anser det realistiskt att driva den linjen politiskt.

…

Politiken ensam räcker helt enkelt inte till som bärare av demokratin. Civilsamhället måste stärkas. Direkt påverkan på företag genom kampanjer och bojkotter är exempel han tar upp. Även om styrkeförhållandena är en Davids kamp mot Goliat.

Jag har citerat ovanstående – med tillstånd – från Jordens vänner.

Vet inte om jag skrev det sist men de värsta orättvisorna jag ser handlar om skillnaden mellan dem som har väldigt mycket och får allt mer och dem som inte har eller får så mycket. Jag är inte mycket för konspirationsteorier, jag ser istället system som uppmuntrar vissa beteenden och att systemet förstärks av dem som gynnas av det. Jag tror inte att det handlar om en grupp som beslutat att det ska bli som det är men jag tror de som sitter i topparna (politiskt och ekonomiskt) trivs rätt bra med läget.

Read Full Post »

EU-kritiker är inte främlingsfientliga!

Nyårsafton 2013 publicerade DN debatt ett inlägg av utrikesminister C.Bildt. Redan i rubriken ”Främlingsfientlighet och Europafientlighet är släkt” anges avsikten att utmåla EU-kritiker som främlingsfientliga. Det är ett klassiskt retoriskt argumentatitionsfel av typen Guilt by association. Då jag själv är starkt EU-kritisk men inte främlingsfientlig blev jag rätt störd av inlägget men ville inte gå in på det här.

Jag har tänkt mig att bloggen ska handla om kollaps, inte om politik. Det är förstås naivt att tro att det ska gå att hålla isär de sakerna, politiken påverkar ju verkligheten – och tvärt om, men jag trodde att det skulle gå att hålla sig till mer jordnära politiska betraktelser.

Idag skriver SvD: ”2014 är året då Europas högerpopulister kliver fram för att krossa ‘EU-monstret’ och befria Europa från dess ‘korrupta eliter’. Gemensamt samlar de sig för en seger i EU-valet i maj – stärkta av sociala spänningar i spåren av eurokrisen och åtstramningarna.”. Här gör man stor sak av att det är just högerpopulisterna som är EU-motståndare och ser den odemokratiska eliten som korrupt och administrationen som ett monster.

Kanske drar jag för långa växlar på ett par inlägg i svenska dagstidningar men jag anar en tendens där man försöker att generellt koppla EU-motstånd till främlingsfientlighet och högerpopulism. Vad hände med EU-motståndet från V och MP? De har i sina partiprogram fortfarande ett tydligt avståndstagande från EU ur olika perspektiv, är de högerpopulistiska eller främlingsfientliga partier?

Det mesta som presenteras i media har en avsändare som har någon form av syfte. Jag undrar vilket syftet är här. Jag kan tänka mig tre förklaringar till att man väljer att argumentera längs de här linjerna:

• Man är medveten om att EU-motståndet är starkt men ser hellre att folket röstar med EU-fientlig högerpopulism än med EU-fientlig vänster. Man ser alltså vänstern och miljörörelsen som ett större hot än högerpopulismen.
• Man har inte tänkt på att en del EU-motståndare är så irriterade på EU-projektet att de röstar på vem som helst som tydligt är emot EU. Man har alltså inte reflekterat över att man riskerar ge högerpopulismen ökad makt genom att utmåla den som det enda motståndet.
• Man antar att folk inte vill kopplas samman med högerpopulismen. Genom att hävda att det i huvudsak är högerpopulister som är emot EU vill man öka allmänhetens EU-acceptans eftersom motsatsen – att tycka illa om EU – automatiskt gör att man associeras med högerpopulismen.

Är det så att man föredrar högerpopulism framför vänstermakt är det för mig en hemsk utveckling, jag tror nämligen att det flyttar ”normalt” åt ett håll jag inte önskar att samhället går. Jag tror inte att den sittande makten vill ha högerpopulistiskt eller främlingsfientligt styre, jag tror alltså inte att denna förklaring håller.

Även om jag inte har så höga tankar om heltidsproffspolitiker tror jag inte att de är ointelligenta. Att man helt enkelt inte tänkt på att det finns en risk att folk som verkligen ser EU-kritik som viktigt uppfattar högerpopulismen som enda vägen tror jag därför inte.

Är det inte något av ovanstående så försöker man helt enkelt kväsa EU-kritikens röst genom att göra alla motståndare till högerpopulister. Det är en väldigt ful och otrevlig debatteknik som jag inte vet hur jag ska värja mig emot och det gör mig arg.

Vilken förklaring som än är den rätta är det intressant att man nu ger sig in i uppladdningen inför val och EU-val med full kraft och fula metoder. EU-projektet är elitens projekt, det är inte förankrat hos folket (det är min personliga uppfattning efter diverse diskussioner med folk från olika samhällsgrupper – dock ej EU-byråkrater). Självklart vill de priviligierade ha kvar sina privilegier och räds nu att folket ska gå dem emot. Därför börjar man med fulargumentation.

Det tråkigaste – ur mitt perspektiv – är att man riskerar spä på splittringen hos folket, medborgarna, de som röstar. När jag betraktar Sverige och Europa (som inte är samma sak som EU) ser jag inte folkrörelser som det största problemet. Jag ser ojämlikheten i makt och privilegier mellan dem som har mycket och dem som inte har så mycket som ett större problem. De som inte tillhör toppskiktet vinner nog mer på att göra gemensam sak än att strida med varandra. Det vet den politiska adeln som därför tar till vilka metoder som helst för att hindra enighet.

Fakta:

• Miljöpartiets partiprogram länkas här som referens, sök t.ex. på ”6.2 Europeiska unionen” för att se deras inställning till EU.
• Vänsterpartiets partiprogram länkas här som referens, sök t.ex. på ”Vänsterpartiet verkar därför för att Sverige ska lämna EU.” för att se deras inställning till EU.

Read Full Post »