I Ny Teknik (NyT) finns en artikel med rubriken ”Koldioxidsugen fångar in 4.000 ton per år”. Vidare hittar man i Omni en artikel om lagring av koldioxid i berggrunden i Sverige. Tyvärr ligger NyT-artikeln till stor del bakom betalvägg men läser man den framkommer en del intressanta saker.
- Anläggningen ska fånga 4.000 ton CO2 per år.
- Anläggningen kommer att behöva 2.000 kWh värme och 650 kW el för varje ton CO2 som ska fångas.
- Kostnaden för att fånga ett ton CO2 hamnar mellan $600 och $800.
En snål svensk bil med förbränningsmotor släpper genomsnittligt ut nånstans kring 2 ton CO2/år och körs nånstans kring 1.500 mil/år vilket ger 1,3 kg CO2/mil . Kostnaden för att avlägsna dess CO2 blir ($0,70 * 8,5 * 1,3) kring 7,70 kr/mil.
Infångandet av CO2 behöver (1,3 * 2 respektive 1,3 * 0,65) ungefär 2,6 kWh värme och 0,85 kWh el för att ta hand om CO2 från en svensk liten bil som körs en mil. En elbil drar ungefär 2 kWh/mil och behöver ingen CO2-infångning från körandet.
Man kan diskutera livscykelanalys för båda bilarna och hur mycket energi det går åt för att framställa bensin eller diesel och massa annat men det ser ut som att elbilar är bra mycket bättre än förbränningsmotorbilar. Skulle förbränningsmotorbilar betala för infångandet av sina utsläpp så skulle milkostnaden stiga markant, för en liten bil nånstans kring 8 kr/mil, från ett läge där dess driftskostnad (oräknat värdeminskning och finanseringskostnader) redan är högre än för en elbil.
Sen kan man fråga sig om det är en lösning, att fånga CO2 när det är så dyrt och kräver så stora anläggningar eller om ens elbilar är svaret på vad vi ska ta oss till. Personligen tror jag inte att mer teknik är den enda sanna vägen för att komma tillrätta med det vi ställer till med på jorden, jag tror vi måste vara beredda på materiellt lägre standard.
Helt orelaterat undrar jag hur det ska gå för Taiwan och hur läskigt Kina egentligen är.
Förändringens tid 