På toppen av peak oil betraktar jag världen med förundran och förfäran. Vi sliter sönder marken i jakt på bränslen och förorenar resten med avfall och utsläpp samtidigt som somliga av oss häpet betraktar när jorden reagerar.
Vi plockar upp kol i olika former ur marken, blandar det med syre genom förbränning och återskapar den atmosfär som fanns innan och under den tid då oljan bildades för hundratals miljoner år sedan. Kanske är människans roll på jorden att återskapa lämpliga livsbetingelser för de små djur och plankton som en gång blev till olja. De som dog ut när klimat och atmosfär inte längre var lämpliga för dem. De förstörde nämligen sin egen livsmiljö när de tog upp stora mängder koldioxid och förvandlade den till kol och olja genom att dö och sjunka ned i en anaerob miljö.
Sen den billiga oljan inte längre räcker till använder vi fracking, tjärsand och djuphavsborrning som gör omgivningarna obeboeliga och obrukbara, det enda de områdena duger till är att vara kvar som monument över vansinnet vid inträdet till förändringens tid.
Nu är vi i dyroljans tid. Med dyrolja menar jag inte marknadspriset på olja. Lika lite som en tjockTV är dyr att köpa begagnad idag är oljan dyr just nu. Att tjockTV är billiga beror ju inte på att de är billiga att tillverka utan att ingen vill ha dem.
Med dyrolja avses produktionspriset för olja från okonventionella källor som fracking, tar sands och deep water. Den produktionen kostar mycket mer än konventionell oljeproduktion från fält där man i stort sett borrar hål och suger upp oljan – när den inte sprutar upp av sig själv.
För att få lönsamhet i okonventionell oljeutvinning krävs ett högt oljepris, hur högt beror på många saker, priser som ofta nämns är $70-$80 per fat olja. De som utvinner konventionell olja har förstås glada dagar när oljepriset ligger så högt eftersom deras produktion går runt på betydligt lägre priser. Många producenter av konventionell olja går jämnt ut vid $20 per fat så för dem är $50 per fat en god affär medan det för producenterna av okonventionell olja är en förlust.
När efterfrågan på olja är större än utbudet får vi ett högt oljepris. Sänker man utbudet eller ökar efterfrågan stiger oljepriset medan det sjunker när utbudet ökar eller efterfrågan minskar. Sedan länge har efterfrågan på olja ökat med 3%-4% per år, så att förbrukningen fördubblats ungefär vart tjugonde år. Oljeproducenterna och oljemarknaden har räknat med ökade efterfrågan i planeringen av produktionen. Förutom utbud och efterfrågan påverkas priset av förväntningar om hur efterfrågan och produktion kommer att utvecklas.
När efterfrågan ökat snabbare än förväntade 3%-4% per år har produktionsökningen inte hunnit med och priset stigit, om efterfrågan ökat långsammare har överproduktionen sänkt priset. Så har det sett ut fram till början av 2000-talet. Kring 2006 nåddes peak oil för konventionell utvinning och produktionsökningen höll inte takten med efterfrågeökningen. Priserna drog iväg till som mest drygt $140 per fat och 2008-2009 kom en ekonomisk nedgång som sänkte priset till kring $50 per fat. När den ekonomiska världen återhämtade sig klättrade priset till en platå vid $110-$120 per fat där det låg i några år innan det under hösten 2014 rasade igen. Den senaste tiden har priset legat mellan $35 och $50 per fat.
När oljepriset är högt, $100 per fat eller mer, och ser ut att fortsätta vara högt – som det har varit större delen av perioden 2008-2014 – är det lönsamt att dra igång produktion av dyrolja, vilket gjorts och därmed ökat utbudet så att prisökningen stoppat upp.
Dyroljan tar marknadsandelar från den konventionella oljan och flera länder inom bland annat OPEC är inte intresserade av att tappa marknadsandelar. Det kan vara förståeligt men samtidigt är det, med tanke på PO helt obegripligt, man sitter ju på en begränsad resurs som kommer att ha stark efterfrågan länge till. Oavsett det vettiga i det så vill man behålla sin marknadsandel och drar därför inte ned produktionen utan försöker istället höja den något vilket i kombination med konkurrensen från dyroljan sätter mer press på oljepriset.
Oljepriset är väldigt känsligt för över- och underskott. Folk kan inte låta sina hem bli kalla, sluta köpa plastprodukter eller sluta köra bil så det blir hård fajt om den olja som finns även om det bara saknas litegrann. Ett underskott på några procent skickar upp priset rejält och det behövs inte mycket överskott för att dra ner priset rejält.
När oljepriset är så högt att oljeberoende företag börjar gå med förlust eller för lite vinst försöker de härda ut i väntan på lägre priser men förr eller senare klappar de igen när priset fortsätter att vara högt. Det minskar efterfrågan litegrann. När många företag inom loppet av några år råkar ut för det minskar efterfrågan märkbart. Samtidigt blir många av med jobbet eller får sämre ekonomi så de köper mindre och kör mindre vilket också minskar efterfrågan. Plötsligt har vi några procents överutbud och priset sjunker.
Situationen idag är att vi inte kan öka produktionen av konventionell olja vilket fått priset att stiga så dyrolja börjat produceras. Den produktionen hann inte rädda de priskänsligaste oljekonsumenterna som därför försvann från marknaden. Kombinationen minskad efterfrågan och ökad tillgång på olja har sänkt priset så att dyroljeproduktion inte lönar sig.
Jag hoppas att ovanstående ger en bakgrund till varför oljepriset uppfört sig som det gjort och gör sen början av 2000-talet och i viss mån även tiden innan dess. Vad det betyder för framtiden ska jag tänka på lite senare. Det finns annat att tänka på, som måste tas med i tankarna om oljeekonomin, innan jag kan ge mig på det.
Nedan några länkar som har med texten att göra.
Read Full Post »
Förändringens tid 