Det går inte så bra för skolelever i Sverige. Det finns de som har tänkt på varför och klarar att formulera ett svar.
Recension av en bok debattörerna ovan varit med om att skriva.
Kort kan det sammanfattas som att dagens skola är postmodernistisk (det finns inga obljektiva sanningar) och eleverna förväntas söka kunskap själva samt diskutera sig fram till vad som är rätt snarare än att lära sig det tidigare generationer upptäckt och forskat fram.
Personligen tycker jag det är elakt att förvänta sig att barn och ungdomar ska kunna på egen hand göra samma kunskapsresa på 12 år som det tagit mänskligheten tusentals, eller i alla fall hundratals, år att göra. Åtminstone inom naturvetenskaperna och andra ämnen där det går att hitta sanningar som stämmer överens med den värld vi observerar omkring oss.
Det är också intressant att den pedagogiska erfarenhet vi fått sedan Aristoteles så lättvindigt kan kastas ut till förmån för modern pedagogik (läs: ipad).
Dessutom: Om det nu var bättre läroböcker förr? Då har vi ju några att välja mellan. Nyuppfinningar av dessa behövs inte. De finns ju där. I matte, fysik, kemi, språk, mycket klassisk historia osv har det ju inte skett några dramatiska nytolkningar av innehållet.
Tron att ”IT” gör ungarna smartare är helt förvriden. För att kunna nyttja det som finns omkring oss behöver vi göra rimlighetsbedömningar, ha förmågan att söka på ett vettigt sätt och, inte minst, läsa, skriva och räkna. Inget av det, på grundläggande nivå i alla fall, blir bättre av att ungarna använder ”IT”.
En bra lärare, en pedagog, som förmedlar grundkunskaper och hjälper barnen att ta de första stegen tror jag är det som behövs mest. För att det ska bli verklighet behövs nog att lärartiteln ger ett visst anseende i samhället, dessutom måste lärarna få vara lärare inte nån slags livscoacher.